Karin Långström Vinge

Någon liten tanke om sociala medier och kyrkan

2012-01-26T21:31:00.005+01:00

Om jag inte hade drabbats av en illvillig bacill hade jag varit i Göteborg idag och föreläst på en konferens som ordnas av Svenska kyrkan i Göteborg. Kan vi märkas i bruset? var rubriken på konferensen.

Samma dag publicerar Kyrkans tidning på ledarplats en text där ledarskribenten Brita Häll talar gott om det stundtals besvärliga samtalsklimatet just nu i Svenska kyrkan.

Bland annat nämns ett klipp från SVT, där en nyprästvigd försöker föra ett resonemang om gudsbilder. Diskussionen om omskärelse inom judendomen har lett till domkapitlesanmälningar och ledsna debattörer.

I vår facebookgrupp Mirjam eller Mose? där vi diskuterar frågor runt biskopsvalet, har vi redan fått en "meta"-tråd, där nyttan med gruppen diskuteras. Martin Garlöv, känd kommunikatör från Uppsala, har ifrågasatt om det här är rätt inställning till biskopsval, överhuvudtaget.

Självklart är det inte acceptabelt med personangrepp. Några sådana har heller inte förekommit på Mirjam eller Mose-bloggen eller i gruppen. Däremot finns ett behov av att få samtala om viktiga frågor. I frånvaron av information från stiftskansliet inför nomineringsvalet, var Mirjam och Mose enda informationskälla, eftersom jag lade ut personpresentationer av de kandidater som tackat ja till att kandidera.

Behöver människor samlas och prata? Jag är helt övertygad om det. Letar vi efter en biskop som vill och kan vara vår ledare? Jomenvisst! Han eller hon kanske inte nödvändigtvis ska ena stiftet, men dock samla. Därför behöver vi tala oss samman, dela erfarenheter och kunskap - vi som vill. Nätet är en bra plats för det - eftersom vi ofta har för mycket att göra för att samlas i något församlingshem femton mil bort, och för att kunna bredda diskussionen.

Mirjam eller Mose är ett folkkyrkligt demokratiprojekt. Här är det inte bara präster, diakoner och elektorer som får möjlighet att göra sin röst hörd. Var och en som vill, är välkommen - oavsett var man bor eller har för position. Hierarkier bryts ner - här är det dina tankar och argument som står i centrum!

Ibland talas det om en "tystnadens kultur" i Svenska kyrkan. Man vågar inte tala öppet. Det är kanske därför det finns behov av att faktiskt uttrycka sig? Har hbt-frågan diskuterats vid särskilt många seminarier i stiftets regi? (Trots kyrkomötets beslut att bifalla min motion om hbt-utbildningar i varje stift?) Är det då konstigt att just hbt-frågor diskuteras i Mirjam eller Mose-bloggen?

Domkapitel och stiftsstyrelser i all ära. Bless you. Men lägg huvudet mot marken och lyssna. Skara stift finns också vid en uppkopplad dator någonstans utanför Essunga. Skara stift är också ett uppdaterat facebookinlägg på bussen mellan Mariestad och Töreboda. Skara stift är också en tanke om biskopens betydelse och kyrkans identitet, formulerad av en barntimmeledare i Borås. Den öppna folkkyrkan är här för att stanna, och vi har äntligen flyttat ut från finrummen.

Visst finns det mörka fläckar i sociala medier. Men det positiva överväger, med råge.

Andra tankar:
Lars B Stenström

Jesus vs Religion

2012-01-25T13:34:00.001+01:00

Mekane Yesus-kyrkan och hbt-frågor

2012-01-25T10:29:00.003+01:00

En av biskopskandidaterna skriver i sin presentation att han under 8,5 år arbetat som präst, missionsteolog och teologisk rådgivare i Mekane Yesus-kyrkan, en evangelisk luthersk kyrka i Etiopien.

Eftersom denna kyrka blev aktuell efter kyrkomötesbeslutet om att öppna vigselgudstjänsten för par av samma kön, gör jag därför en liten återblick för att se vad det var som hände.

Tidningen dagen.se får bli källa.

Ärkebiskop Anders Wejryd är inte välkommen till Mekane Yesuskyrkans kyrkomöte på grund av "homofrågan"
Mekane Yesus-kyrkan uppmanar Svenska kyrkan att riva upp beslutet om samkönade vigslar, hotar med att klippa bandet annars
Mekane Yesus-kyrkans brev till Anders Wejryd
Anders Wejryds svar: Beslutet grundat på Bibelns auktoritet och luthersk identidet

A propos det där med "högt i tak"

2012-01-22T16:39:00.002+01:00

Bild: Kent Wisti

Anmärkningsvärt om lojaliteten med Svenska kyrkans ordning

2012-01-19T11:51:00.007+01:00

Ingen som läser Kyrkans tidning har väl kunnat undgå att läsa om turerna kring prästfortbildningen i Visby stift, samt händelserna kring seminariet om nattvardens bröd och vin. Frågan är hur pass levande diskussionerna om ämbetsreformen är, eller om frågan är större än så - om olika kulturer och traditioner inom Svenska kyrkan och om den teologiska bredden på seminarier och fortbildningar.

Olika kulturer och traditioner ska nu, så långt Kyrkoordning och arbetsmiljöregler tillåter, finnas och uppmuntras. Men ett regelverk måste finnas, och biskoparna står som garanter för enheten och fattar vissa principiella beslut för kyrkan att hålla sig till.

Komministern som var inbjuden att tala om nattvardens element, bröd och vin, misstänktes vara tveksam till ämbetsreformen, dvs kvinnors möjlighet att prästvigas. I Kyrkans tidning förklarar han att han är "lojal med Svenska kyrkans ordning".

I fråga om vilka som kan vara präster, då.

Men inte i fråga om den fråga som han faktisk var i Visby för att undervisa om: nämligen nattvardens bröd och vin. Jag citerar ur Kyrkans tidning:

Och vad menar du, kan man byta ut vin och bröd i nattvarden?

-Nej, min egen uppfattning är att det kan man inte. På grund av att Jesus har instiftat nattvarden på detta sätt.

Komministerns svar är inte i enlighet med Svenska kyrkans ordning. Svenska kyrkans ordning diskuterades återigen vid Kyrkomötet 2010, och Kyrkomötet följde Läronämndens tydliga hållning:

"Enligt vår kyrkas tradition är Kristi närvaro i nattvarden inte beroende av vilken sorts bröd och vin som kommer till användning. Läronämnden har tidigare avgivit yttranden i frågan om alkoholfritt nattvardsvin (Ln 1983:11, 1985:14 och 1987:12) och angivit tre alternativ: vin med låg alkoholhalt, vin blandat med vatten och ejalkoholhaltig dryck från vinstock.

Uppsala den 24 augusti 2010
På Läronämndens vägnar Anders Wejryd, ordförande Anne-Louise Eriksson, sekreterare

Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Antje Jackelén, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Eva Brunne, Kajsa Ahlstrand, Margarethe Isberg, Karin Johannesson, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik och Kristin Zeiler. "

Hela betänkandet i detta ärende kan läsas på Kyrkomötets hemsida.

Då är frågan: Blir innebörden av komministerns synsätt att det inte är en riktig nattvard om man inte använder oblater med vetemjöl (dvs inte glutenfria oblater) och alkoholhaltigt vin, och i såfall, finns det alltså präster som underkänner nattvardsfirandet i allt fler församlingar i Svenska kyrkan?

Den här gången inte på grund av att det står en kvinna vid altaret, utan på grund av att vi använder glutenfria oblater och druvjuice, vilket är helt i enlighet med Läronämndens/biskoparnas rekommendation?

Anmärkningsvärt. Jag skulle inte säga att debatten är överspelad.

Tidigare på bloggen

Gästbloggsinlägg: Pierre Sund om kyrkan

2012-01-13T16:23:00.002+01:00

Pierre Sund, som är präst i Töreboda, skrev igår en text på vår biskopletarfacebookgrupp Mirjam eller Mose, som jag får lov att publicera här som gästblogginlägg. Bakgrunden är inklusivitet och exklusivitet, OAS och hbt, vem är inne och vem är ute?

"Visst är det olyckligt att det att hävda sig kränkt kommit att bli nåt slags rött kort som blir allt lättare att ta till mot de som inte delar ens åsikter när argumenten tryter (eller inte biter).Samtidigt löper vi en risk att börja ignorera det faktum att våra åsikter, vårt sätt att uttrycka oss, och t.o.m. våra trosuppfattningar, faktiskt KAN skada våra systrar och bröders självkänsla, deras vilja att uttrycka sin Gudserfarenhet, och – i värsta fall – deras livslust.Med det sagt, så ser jag det som betydligt mer problematiskt när någon känner sig kränkt/åsidosatt/utskuffad/etc. för sin person, än för sina åsikter, sin tro, eller sina tankar.

Som kristen (hur vi nu väljer att förstå det) så får vi naturligtvis vila i löftet om att vara alltid burna av nåden, men samtidigt så tror jag att den absoluta majoriteten av oss har erfarit känslan av svindlande mörker när tvivlet på att Guds kärlek verkligen omfattar också en själv.

Att uppleva sig ifrågasatt och hotad pga av att ens tro är ”fel” kan givetvis vara fruktansvärt, men att uppleva sig ifrågasatt och hotat pga av att ens person är ”fel” är ändå snäppet värre. Att inte våga uttrycka sin tro, sitt tvivel, och sin bibeltolkning för att bli stämplad som ond/idiotisk/elak/etc är givetvis ett misslyckande för kyrka, men att inte ens våga närma sig församlingen på allvar, med hela sin person och hela sitt jag, är etter värre.

Att börja känna att man inte hör hemma i sitt samfund pga av de reaktioner ens trosuppfattningar väcker är beklämmande, men att känna att man inte hör hemma så som levande människa, skapad till Guds avbild, pga sin identitet är sju resor värre.Att kristna begär utträde ur sin kyrka pga att man inte känner sig välkommen med sin trosuppfattning är beklagligt. Men att människor ”begär utträde” från livet, och avslutar det, pga andra människors åsikter om deras identitet/person/känsloliv/sexualitet/egenskaper är kanske det största misslyckande vi kan göra i vårt gudagivna uppdrag att vara varandras syskon och medmänniskor.

Bibeltolkning är svårt. Vi har ett ansvar gentemot historien. Men vi har också ett ansvar gentemot alla dem som – precis som varje människa – behöver Gud i sina liv. Visst är det centralt för Kyrkan att vara trogen Ordet. Men Ordet syftar inte i första hand på Bibeln, Ordet är Kristus. Bibeln finns tillkom (självklart) i ett samanhang som är föränderligt. Kristus är evig. Vår frälsning beror på Kristi gärning, hans liv, död och uppståndelse, inte på vår gärning, i den tolkning av Bibelordet som ligger i tiden.

Min förståelse av Bibelordet, och min erfarenhet av Kristi nåd och kärlek, lämnar för mig inte något som helst frågetecken rörande om huruvida personer av annan sexuellt och identitet än den som omfattas av de flesta bland oss, har sin självklara del i Kristi kropp. Tvärtom har det kristna budskapet fått mig att vilja vara tydlig FÖR hbt-värden. Det gör därför ont djupt i mig när jag möter medkristna som har har en annan förståelse av Bibeln. Jag inser givetvis att de har samma rätt att leva och verka i församlingen, att tolka Bibeln, och att vittna om sin tro som jag. Jag gläder mig åt att känna gemenskap med dem vid altarbordet. Det gör mig ont om de inte känner sig välkomna i kyrkan.

Men den smärtan, måste jag erkänna, är inte lika stor som när jag ser alla de HBTpersoner som inte vill eller kan se Gud som någon som angår dem, på grund av den Bibelförståelse som varit majoritetens under de senaste 2000 år sedan.

Kanske beror mycket av kyrkans och våra stridigheter på att det är så ogripbart svårt att förstå att vår frälsning inte är vår eget verk. Därför förtvivlar vi när kyrkan går åt fel håll. Därför eskalerar samtalstonerna till skrik. För att vi tror att om inte vår tolkning av Sanningen blir hörd, så är loppet kört. Men kyrkan hålls inte upp av människor med rätt tro, eller rätt liv. Kyrkan hålls upp av Sanningen Gud. Kyrkan lever, frodas, växer, och grönskar, inte genom vår fromhet, utan genom Helig andes närvaro. Kyrkan, Skapelsen, mänskligheten, jag, och alla dem vars åsikter, tro, och livsval som sticker mig i ögonen, omfamnas av den Gud som är Skapelsens mål och ursprung.

Tänk om vi Kyrkan kunde vända oss mer mot den Gud som är vårt hopp, och mindre mot oss själva och varann. Och då kanske upptäcka att allt det som vi tycker skiljer oss åt, bleknar mot bakgrund av det som håller oss samman: Kristus själv.

Jag själv är inte jättelockad av Oas. Jag upptäcker omstundom att jag - ofrivilligt -kan känna en viss avvaktan gentemot en medkristen som är aktiv inom Oas. Jag vet och sörjer att såväl kvinnor i ämbetet och kristna hbt-personer har upplevt sig icke-välkomna på Oas möten. Likväl glädjer det mig att kristna - oavsett sina åsikter i ämbetsfråga och samlevnadsfråga - i Oas har funnit en arena att få mod att allt mer fördjupa sitt liv som kristen och som människa. Det glädjer mig att det FINNS rum i Svenska kyrkan där människor får ge utlopp för sin tro på och kärlek till Gud, och jag vet att Oas är ett sådant rum.

Mänsklighetens - och Kyrkans - mångfasettering är des tillgång och dess utmaning. Att till biskop få en medkristen som förmår uppskatta denna tillgång, och möta upp utmaningen, är otvivelaktigt en nåd att be om. Och sådana kristna finns det, i Svenska kyrkan, både inom och utom Oas. Och, är jag rätt förvissad om, även på biskopshearingspodiet om några veckor.

Pierre Sund"

Min plädering för Mats Hermansson vid nomineringsvalet 10 januari

2012-01-11T19:36:00.004+01:00

Jag nominerar Mats Hermansson, för närvarande domprost i Visby. Född 1957, prästvigd 1992.
Jag gör det av främst 4 skäl.

1. Det första skälet är Mats erfarenhet av arbete på alla nivåer i Svenska kyrkan. Han har arbetat i församling – Örebro Nicolai församling som komminister, och i Visby domkyrkoförsamling som domprost.
Som domprost finns han med i stiftets arbete - ett landsbygdsstift precis som skara.
Mats har arbetat som missionsteolog på Internationella avdelningen vid kyrkokansliet i Uppsala.
Han har också erfarenheter från ytterligare en viktig nivå, nämligen den globala kyrkan.e också på dåvarande Svenska kyrkans Mission och inom Kyrkans Ungdom.

2. Det andra skälet är teologisk inriktning och teologiska uttrycksformer. Mats forskning inom missionsvetenskap ledde fram till en teologie licentiatexamen – ”Mission i retur”.
Han har sedan dess fortsatt att skriva. Bland annat kan nämnas ”Brytpunkter – om kristen tro och dess konsekvenser , och ”Gränsöverskridande – om trons förnyelsekraft”, båda utgivna på Verbum förlag.
Han delger sina tankar om kyrka och tro via sociala medier, och visar därigenom att han är intresserad av att inspirera - inom dessa områden.
Han önskar själv att kyrkan kunde reflektera mer över begreppet mission. Samtalet om mission - vårt uppdrag - måste pågå hela tiden. Det handlar om församlingssyn och prioriteringar.

En annan uttrycksform för Mats är hans intresse för konst. Han ledde projekten ”Världens Kristus” och ”Made in Asia” med konst från den världsvida kyrkan. Båda utställningarna har visats bland annat i Skara domkyrka.Själv ägnar han sig åt att skapa ikoninspirerade bilder, och han finns respresenterad på ett antal stiftsgårdar och i ett trettiotal kyrkor runt om i landet.
Mats är trygg i en öppen folkkyrka, bejakar såväl ämbets- och äktenskapsreform i alla delar, och är inte rädd att stå upp för det han tror på.

3. Det tredje skälet är Mats erfarenheter av att skapa mötesplatser mellan kyrka och samhälle. Han har initierat två nya saker i Visby som har relevans för hela vår kyrka:

- Gotlands kyrkvecka – en årlig mötesplats där kyrkfolk från hela Svenska kyrkan kan mötas för att lära och inspireras av goda exempel runt om i vår kyrka. Devisen är – Teologi gör vi tillsammans. Under Gotlands kyrkvecka delas priset Årets förnyare i Svenska kyrkan ut.

- Kyrkans närvaro under den årliga Almedalsveckan har blivit tydligare under de senaste fyra åren. Bland annat står församlingen värd för Nikodemussamtal under valven i domkyrkan varje kväll under veckan, där partiföreträdare på riksnivå finns med i angelägna samtal om tro och politik. Domkyrkan finns med i samtalen om de viktiga framtidsfrågorna.

4. Det fjärde skälet är Mats Hermanssons tankar om framtiden. Han lyfter fram vikten av ett gott barn - och ungdomsarbete, en levande diakoni med ett stort samhällsengagemang samt kyrkans världsvida natur, kyrkans kulturarv och gudstjänsten.

Han önskar att församlingarna kunde vara mindre räddhågsna, och mer frimodiga. En kyrka är alltid på väg! Där behövs en struktur och strategi för ideella insatser, en utvecklad samverkan med andra aktörer i samhället – och en balans mellan att göra och bara vara i stillhetens eftertanke och reflektion.

Jag tror att Mats Hermansson skulle kunna vara en bra biskop i Skara stift med sin varma personlighet, sin erfarenhet av att vara präst i församling, och hans förmåga att ge ord för teologi på ett tillgängligt vis.

http://blogg.svenskakyrkan.se/domprostmats
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7410875

Nominerat

2012-01-10T23:17:00.003+01:00

Nomineringsvalet är över, och jag ser tillbaka på en spännande dag. Oerhört välorganiserat av stiftet under ledning av Agne Arnesson och Andreas Fagrell, som lotsade oss igenom formalia och procedurer. Stiftskansliets personal var tydliga och pålästa och servicevänliga. God mat på Kråks, trevliga människor och ett gott valresultat. Nu ser jag fram emot en spännande utfrågning den 28 februari.

Läs resultatet på http://mirjamellermose.blogspot.com/2012/01/resultat-fran-nomineringsvalet.html

Jag vill inte ha en kvinnlig biskop. Inte manlig heller. Men gärna en mänsklig.

2012-01-07T23:26:00.005+01:00

Det finns röster som höjs för att vi absolut måste ha en "kvinna" som ny biskop i Skara stift efter Erik Aurelius. Det finns säkert också röster som säger att vi absolut måste ha en "man" som ny biskop i Skara stift.

Med risk att uppröra med-feminister, vänder jag mig mot båda resonemangen och jag vill berätta varför.

Sedan 1958 har kvinnor och män kunnat vigas till präster och därmed också till biskopar i Svenska kyrkan. Trots det, var det inte förrän 1970 som Margit Sahlin som första kvinna blev kyrkoherde, 1990 som Caroline Krook blev den första domprosten, och 1997 som Christina Odenberg biskopsvigdes för Lunds stift. År 2000 var 31 % av Svenska kyrkans präster kvinnor.

Nuvarande biskopskollegium består av 11 män och 3 kvinnor. Det är en tydlig obalans, och det skulle tala för att det skulle "behöva" bli en kvinna som biskopsvigs härnäst.

Men själva saken, situationen, med ett samhälle och en kyrka där män dominerar på vissa arenor (inom Svenska kyrkan är det biskopsämbetet och kyrkonämndsordföringar) och kvinnor på andra (barn- och ungdomspräster, diakoner, församlingspedagoger), låter sig inte lösas genom att öronmärka biskopsstolar för kvinnor utan att ta hänsyn till meriter (mer än könskriteriet).

Det finns många prästvigda kvinnor som uppbär lika goda, eller bättre, meriter än vad de prästvigda männen uppvisar när det kommer till kandidaturer. Men min erfarenhet från förra biskopsvalet, och även detta, är att kvinnor tenderar att tacka nej till kandidatur i högre utsträckning än vad män gör. Varför?

Vi har ett bekymmer att identifiera. Vad kommer det sig, att kvinnor inte dras till kyrkoherdetjänster och biskopsstolar? Behöver vi se över hur ledarpositioner i Svenska kyrkan fungerar, för att kunna rekrytera mer jämställt?

Att det går utmärkt att vara småbarnsmamma och biskop, har biskop Eva visat. Och även män som är tonårsföräldrar behöver tid för sina barn. Och farföräldrar och mormödrar vill kunna följa med sina barnbarn på hockeycuper och ridtävlingar, oavsett om de är biskopar eller ingenjörer. Hur mycket resande kan och bör ingå i en biskopstjänst? Är det tjänstebil och biskopsvilla som är de vettigaste löneförmånerna, eller är det en assistent och hushållsnära tjänster som ska erbjudas?

Förhoppningsvis kan de förberedande kyrkoherdeutbildningarna ge frukt, men jag skulle ändå se att ledarskapsfrågorna kunde tas till ytterligare en nivå.

Det andra argumentet för att inte inkvotera en kvinna, är att vi inte ska upprepa historiens misstag. Att kvinnor hållits tillbaka i årtionden, ger inte skäl till att vi nu ska hålla tillbaka män i några decennier. Det är mycket möjligt att vi får en biskopsvigd kvinna i Skara stift, men det känns surt om det skulle bli så därför att grupperingar har menat att vi "ska ha en kvinna". Vilken som helst?

Jag önskar en biskop som är människa, som är klart och tydligt förankrad i både ämbetsreformen och äktenskapsreformen. Som står för en öppen folkkyrka med Jesus i centrum. Som kan formulera evangelium i tal och skrift. Predika och twittra. Som kan inspirera teologer såväl som dem som inte studerat teologi. Som har en varm personlighet och som brinner för Svenska Kyrkan. Som vill komma till Skövde och leda en regnbågsmässa tillsammans med nybildade Ekho Skaraborg - inte för att göra nån slags markering utan för att det är naturligt så.

Det kan vara en man. Det kan vara en kvinna. Det kan till och med vara en som inte definierar sig själv som tillhörande någon av dessa kategorier.

Kön är inget kriterium för att vara en bra biskopskandidat. Det är det för kvinnoprästmotståndarna. Låt oss inte hamna i den fällan.

(Ps. Sakine inpirerar mig!)

Ett annat nyfött barn. Gästblogginlägg av Pamela Garpefors

2012-01-07T15:46:00.002+01:00

Telefonen ringer. Klockan är två på natten. En barnmorska ringer och ber mig komma och döpa ett nyfött barn som håller på att dö.

Jag tar på mig prästskjortan och är snart på sjukhuset. Mamman och pappan, som är unga, nyblivna föräldrar i tjugoårsåldern, säger ingenting. De står jämte varandra vid kuvösen och vågar knappt andas.

Jag lägger mina armar om dem och ber. Jag ber och sjunger: ”Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.” Så får min stora hand sakta komma innanför skyddsnätet, in i kuvösen, och några droppar vatten och Orden gör skillnad. Jag döper dig i Faderns, Sonen och den helige Andens namn. Dropparna från föräldrarnas kinder trillar ner på kuvösen och för första gången rör deras händer vid deras älskade lilla dotter. ”Du är min älskade, min utvalde”.

Vi tre, föll förundrade på knä, vid barnet i kuvösen. /…/Gud, tack för ditt tilltal: Älskad och utvald, som Jesus och vi alla behöver vara för att leva som du skapat oss att vara. Tack för att du fyller oss med helig Ande,så att vi kan leva andetag för andetag.Gud, det är ett uppdrag att leva som en älskad människa.Vi får gå ut i livet omslutna av din frid. Amen.

Pamela Garpefors är kyrkoherde i Rödeby. Tack för att jag får publicera din text!

Ivanhoe - en normkritisk skjuts in i 2012. Krönika i Skövde Nyheter 5/1

2012-01-04T13:40:00.001+01:00

Gott nytt år! Så lyder frasen som mer eller mindre genomtänkt riktas till människor vi möter. Magin med förste i förste upphör aldrig att fascinera, även om nyårsaftonens färgsprakande glitter och bubbel snart övergår i en av årets allra sömnigaste dagar med soffhäng i sällskap av julklappschoklad, hjälten Ivanhoe och backhoppning.

Kanske är det själavårdande med tvålagerschoklad, backhoppning och Ivanhoe just på nyårsdagen. Visst får man börja på nedersta lagret även om det finns praliner kvar i första! Varför inte lämna oönskat och onödigt bakom oss, när det finns en uppsjö av möjligheter på andra sidan? Och även om livet känns som en enda lång uppförsbacke, blir den en nedförsbacke om man testar från andra hållet. Rätt vad det är, kommer det avgörande hoppet. Filmen Ivanhoe innehåller det mesta som vi idag tar avstånd ifrån: rasåtskillnader, häxbränningar, dominanta patriarker och manligt våld – och ger oss därför en normkritisk skjuts in i år 2012.

Gott nytt år, alltså. Det där med vad som är gott, det är ju relativt. För någon kommer detta år att innebära ytterligare ett par intjänade miljoner. För andra finns möjligen en förhoppning om att ens få en anställning. Fråga förresten Dawit Isaak, Martin Schibbye eller Johan Persson om deras nyårslöften medan du förfasar dig över extrakilon och rökta cigaretter.

Jag skulle vilja önska alla skövdebor ett godare nytt år, med det innehåll som var och en önskar. Det är inte säkert att det är de stora händelserna, eller de märkvärdigare prylarna som ger det godare livet. Det kanske inte är att likt backhopparen uppleva den susande färden längs granars stolta rader, utan ett vanligt soffhäng tillsammans med nära och kära.

Mats Hermansson - möjlig biskop

2012-01-04T12:20:00.002+01:00

Mats Hermansson, domprost i Visby, har tackat ja till att kandidera. Innan han blev domprost har han bland annat varit församlingspräst i Örebro och missionsteolog på Kyrkokansliet i Uppsala och projektledare för "Världens Kristus", en konstutställning med 45 kristusbilder från olika delar av världen.

Mats bloggar på http://blogg.svenskakyrkan.se/domprostmats och uttrycker sig också genom bildskapande, och hans presenningsikoner kommer att visas i Mariestad framåt våren.

Några citat från Mats blogg:

"Kyrkan finns inte till för sin egen skull, utan är sänd av Gud i världen med uppdraget att i ord och handling visa på evangeliet om Guds befriande och gränsöverskridande kärlek och för att påminna människan om sitt medarbetarskap för en bebolig värld – för alla människor. Det är att lägga ribban för lågt om vi tror att kyrkans mission i världen enbart handlar om att värva medlemmar. Syftet är istället att vara ett Guds redskap i världen." (2012-01-01)

"Kyrkan bör självklart arbeta för rättvisa i världen. Men det räcker inte. Kyrkans fundament är något mycket större och starkare. Ord som i generationer velat pedagogisera vad det handlar om är: Barmhärtighet, Nåd, Gåva och Förlåtelse. Denna dimension av livet behöver kyrkan idag värna om. Kyrkan ska inte bara tala om synd, det gör hon inte heller, men bli tydligare i talet om syndernas förlåtelse. ”Syndernas förlåtelse” är faktiskt det ända som nämns om kyrkans uppgift i den Apostoliska trosbekännelsen. Det borde vara ett memento och ett raster på varje församlings förkunnelse och verksamhet." (2011-09-29)

"När ska vi sluta krypa och be om ursäkt? Jag tycker vi med rätta ska vara glada över allt gott som gjorts och görs i vår älskade kyrka. Till exempel när det gäller Kyrkomötets kloka och framåtblickande beslut, för flera år sedan, att kyrkan viger människor som är kära i varandra och vill dela varandras liv – och också vill be om Guds välsignelse över detta gemensamma liv. Och detta oavsett kön. Jag är stolt att få verka i en sådan kyrka. Heja Kyrkomötet!" (2011-09-26)

Bilden är från IKON.

En nyårsbön av Mats Hermansson

2011-12-30T16:55:00.001+01:00

Gud

…… ge din kyrka modet att lämna det trygga och invanda, visa oss vägen till nya relationer somkan ge församlingens liv en tydligare prägelav samtidens frågeställningar

……hjälp kyrkan att vara öppen för människorslängtan och tro uttryckt i samtidens musik, poesioch konst

…… bevara oss för en kyrka som ser sin uppgift somtraditionsbärare och språkvårdare och därför riskerar attglömma sitt gränsöverskridande uppdrag

…… hjälp oss till lyhördhet och klarsyn så att vi bättre kanhöra och se vår samtid…… låt mänsklighetens frågor och problem bli våra, så attvi kan vi tala tydligt och trovärdigt om befrielse

…… hjälp oss att trogna budskapet vara kyrka i vår tid

…… visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den…Gud, ske din vilja

…… Amen

Tankar inför biskopsvalet

2011-12-29T16:00:00.001+01:00

Nu återstår endast dagar innan det är dags för nomineringsval i Skara. 10 januari är det dags för Skara stifts elektorer, diakoner och präster och samlas och nominera kandidater.

I facebookgruppen Mirjam eller Mose och på bloggen mirjamellermose.blogspot.com har kandidater föreslagits och diskuterats, och de som i nuläget sagt ja till kandidatur är (med reservation för att jag inte uppfattat) Carin Åblad Lundström, Leif Nordlander, Jaqueline Björnram och Åke Bonnier.De kandidater som nämndes inledningsvis, som Mikael Mogren, Fredrik Modéus, Michael Persson, Cristina Grenholm med flera, har alla tackat nej med hänvisning till utmaningar i nuvarande position eller av familjeskäl.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta motiven hos dem som tackar nej till kandidatur, men jag undrar ändå om Skara stift, med sin landsbygdskaraktär och med sitt avstånd till såväl storstad som teologisk fakultet, är attraktivt för en blivande biskop. När jag uttryckte dessa tankar på facebook för en tid sedan, fick jag ett surt meddelande från en skarabo som menade att jag, som präst, inte skulle uttrycka mig på det viset.

Men det som inte erkänns kan heller inte förändras. Har vi, som skarastiftare, gjort vårt för att "marknadsföra" Skara stift? Har vi utmärkt oss för något som får kollegor runt om i landet att höja på ögonbrynen och tänka - där skulle jag vilja verka som präst eller biskop!

Har Skara stift någon vision? Hittas verksamhetsplanen på stiftets hemsida? Räcker ideellt arbete och hållbar utveckling som visioner? Och vad är egentligen "skarastiftsandan", som det ibland talas om?Eller är det så att det är i församlingarna det händer? Och att stiftskansli och biskopsstol stenkastet från Skara domkyrka inte ses som attraktiva funktioner för den som "vill något"?

Här har avgående biskopen Erik Aurelius haft något att komma med. Hans inlägg i debatterna i Kyrkomötet har varit lysande, även om jag inte alltid delat hans uppfattning. Han har i sig själv förenat bibelvetaren, lutheranen och prästen till en biskop med humor och auktoritet. Tänk om någon i hans omgivning kunde ta för vana att twittra ut hans underfundigheter!

Sociala medier är dock på gång, även på stiftskansliet. Flera medarbetare syns nu på Facebook. Sedan behöver andra mål synliggöras. Vågar vi sticka ut? Konkurrera om de skarpaste pastorsadjunkterna? Vara stöd tid de pastorat som nu måste fundera över antalet kyrkobyggnader?

Veckans krönika i Kyrkfack

2011-12-20T21:29:00.001+01:00

Jag minns mina första organisationsförändringar. Under ett auktoritärt styre placerades vi ut i organisationen genom lottning. Utan förhandlingar, samverkan eller gehör för avvikande uppfattningar flyttades vi runt i klassrummet, fyra bänkar tillsammans som små öar av trygghet i en osäker tillvaro. Varje ny månad lottades nya platser, så att alla skulle kunna jobba med alla, i olika omgångar. Grupparbeten kunde dock ske i tvärgrupper, då somliga elever strategiskt inledde förhandlingar med de mest ambitiösa eleverna i klassen.

Jag tyckte om bänkplatslottningen. Den var slumpmässig, opersonlig och känslokall, till skillnad från den organisation som mejslades fram inför brännbollsmatcherna. Idrottsfröken valde ut två jämnstarka individer, som i tur och ordning ropade upp vald spelare efter noga granskning av urvalsmaterialet. Eftersom jag varken var urdålig eller någon stjärna brukade jag bli uppropad ungefär i mitten, men jag led med dem som blev valda sist. Jo, jag led i och för sig med dem som blev valda först också, för det var ju de som egentligen hade störst press på sig att lyckas. Den som hålls högt, faller också tyngst. Den som ingen räknar med, behöver heller inte påvisa några resultat.

För medarbetare i Svenska kyrkan, liksom i alla organisationer, är förändringar något som inte går att undvikas. Vi lever i en föränderlig värld och i en föränderlig tid, och därför kan inte allt se ut som det alltid har gjort. Men finns det drag av ovanstående modeller i vårt organisationsbygge?

Oavsett hur den nya organisationen skapas, bör man påminna sig om att bortom ekonomiska kalkyler, riskbedömningar enligt Arbetsmiljöverkets ABC, personalutvecklingssamtal och facklig samverkan finns människor av kött och blod, som du och jag. Här åker mellanstadietidens turordningsregler fram, osäkerheten kring min egen kapacitet och popularitet. Nu seglar högstadietjejens våndor upp – vem ska jag vara med nu, om jag måste byta arbetsplats?

Nu tänker jag inte att arbetsgivaren har ansvar för att tillgodose alla våra grundläggande mänskliga behov, men alla har att vinna på att det skapas förutsättningar för goda sammanhang på arbetsplatsen. Det kan till exempel handla om att erbjuda extern handledning för såväl den enskilde arbetstagaren som för gruppen som helhet, eller att skapa mötesformer som ger plats för social samverkan. Tydlighet, transparens och trivsel är viktiga begrepp i sammanhanget.
Någon gång i högstadiet kom jag på att jag kunde erbjuda mig att vara biträdande domare vid brännbollsmatcherna. För min del kändes det mer meningsfullt att vara en möjliggörare för spelet, än att alltid försöka slå långa bollar, springa fort eller kasta pricksäkert. I en organisation behövs också folk som ibland ställer sig vid sidan och ser spelet med andra ögon. Den som till exempel chansar och springer mot målet trots dåliga förutsättningar, blir för det mesta bränd.

Vem i våra organisationer har till uppgift att se den som löser sina uppgifter på ett sätt som innebär risk för utbrändhet? Arbetsmiljöansvar är allas uppgift och det blir särskilt betydelsefullt när förändringarnas vindar blåser. Vanlig medmänsklig omsorg är allas ansvar, liksom att bidra solidariskt till att församlingens uppgift blir utförd. Då gäller det att uppmärksamma de snabba löparna och de pricksäkra individerna, men också den som av tristess redan gett upp och är på väg bort till omklädningsrummet, och den som knappt vågar ta någon boll alls av rädsla att misslyckas.

Karin Långström Vinge, präst i Skövde
Publicerad i Kyrkfack, tidning för Kyrkans akademikerförbund

En köttfri jul

2011-12-18T09:19:00.003+01:00

"Jag firar en köttfri jul för att Jesus föddes i ett enkelt stall omgiven av några djur: kanske ett lamm, en åsna och en ko. Det glada julevangeliet gäller inte enbart människor utan hela skapelsen. Julgrisen har levt ett kort liv i en mörk, trång och betongklädd byggnad. Redan efter ett halvår tvingas hon in i en transportbil som kör henne mot döden och styckningen. Julskinkan berättar inte alls om den altruistiska kärleken till alla och allt. Tvärtom, den vittnar om en respektlös inställning till djuren."

Läs mer på Vildåsnan, en kristen vegetarisk förening, och mitt svar på Fråga prästen.

Ny adress till Mirjam eller Mose-bloggen

2011-12-17T17:21:00.001+01:00

Jag har bytt adress till biskopsvalsbloggen - till en enklare. Numera når du Mirjam eller Mose på http://mirjamellermose.blogspot.com.

Och nu närmar det sig. 10 januari är det nomineringsval!

Predikan Tredje advent /S:ta Helena kyrka

2011-12-11T08:48:00.003+01:00

Det talas ibland om informationsbruset. All information, alla opinionsyttringar, allt och alla som vill nå oss med sina budskap om hur livet är eller borde vara. Vankelmodigheten breder ut sig. I en klassisk sketch har Hasse Alfredsson och Tage Danielsson svårt att välja mellan Aftonbladet och Expressen, en ganska talande bild för hur svårt det kan vara som konsument att välja.
När det gäller andlighet handlar det inte om att vara en konsument. När Johannes bakom lås och bom skickar bud till Jesus är det inte fråga om nyfikenhet, utan om liv och död.

”Är du den som ska komma, eller skall vi vänta på någon annan?”

Frågan andas rop på hjälp. En längtan efter någon att kunna lita på, en fullbordan av allt som utlovats av Gud och profeterna: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ett ljus fram.
Jag är världens ljus, svarar Jesus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha världens ljus.

Ändå ser vi mörker omkring oss. Människor far illa på olika sätt, och att följa Jesus innebär ingen vaccination mot mörkret. Människor som du och jag ser sina hem bombas och tvingas till flyktingläger med fruktansvärda förhållanden. Människor som du och jag ser sina barn långsamt svälta till döds. Människor som du och jag är rädda att komma hem, därför att man kanske möts av den älskades knytnävar.

Vad gick ni ut i öknen för att se, frågar Jesus Johannes lärjungar, Ett strå som vajar i vinden? En man i fina kläder? Nej, ska man vara den störste vägbanaren för Gud krävs mer än så. Det krävs en styrka att stå fast vid vad man tror på, och det krävs hårt arbete. Skulle Johannes leva nu, skulle jag tro att han skulle se ut ungefär som en vägarbetare med skyddskläder och pannlampa, på väg i mörkret att gräva upp någon gata här i centrum för att ordna så vi andra får ljus och värme. Ljus som vi ser och värme som vi kan känna, men också det inre ljuset som hjälper oss att kunna se positivt på våra liv, vårt nu och vår framtid, och den inre värmen som hjälper oss att kunna vara trygga.

Aktuell ljusbärare den här veckan är Lucia. Hon sprider ljuset, även om förlagan Lucias liv i 300-talets Syrakusa bestod av mörker. Hon kränktes, hånades, fick sina ögon utstuckna och brändes på bål. På sätt och vis likna Lucia – Johannes. Hon vågade också stå upp för det hon trodde på och för hur hon ville leva. Hon hade integritet och ville leva på det sätt hon själv önskade, nämligen utan en man. Hennes seger var troheten till sin egen övertygelse. Hon vill inte leva som alla andra. Hon ville följa sin kallelse.

När nu kyrkorna fylls i advent och jul, vad är det som du och jag kommer för att se? Är det ett strå som vajar för vinden? Är det män i fina kläder? Jag hoppas vi blir besvikna i så fall. Jag önskar att vi ser en kyrka med Jesus i centrum, där Jesu ärende kan inspirera oss att tända ljus i världen. Jag önskar att vi ser en kyrka som inte vajar fram och tillbaka i uppfattningar om det ena och det andra, utan står fast vid tron, hoppet och kärleken.

Och det handlar inte om att Jesus älskar, att ärkebiskopen tror och att diakonerna bär på hoppet om en bättre värld, utan där har vi alla del. Att göra gott där vi står, är inget specifikt kristet påbud. Det är ett allmänmänskligt etiskt krav. Men Gud är som uppdragsgivaren för oss alla, och där en tro börjar spira och växer fram, utvecklas också ett hopp och en meningsfullhet som inte grundas i en ideologi eller förening med organisationsnummer, utan ett hopp som återspeglas i Jesu ansikte, i hans liv och hans verk. Också för dig och för mig utgiven för att bevara oss till evigt liv.

Det är inte säkert att det här märks i mediabruset. Det är så mycket som pockar på och drar i oss. Men varje adventsljusstake i fönstren jag går förbi, varje julsång jag hör i bakgrunden på varuhuset, varje liten dagislucia jag kommer att se i veckan, påminner mig stillsamt om ett enda:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt det som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Därför, som Jesaja skriver, skall Libanon bli till en trädgård. De döva ska höra och de blinda ska se. Tyrannerna och de hänsynslösa, alla som har ont i sinnet är borta, alla de som snärjde dem som förde rättvisans talan. Och Paulus fyller på: Gud ska låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

Amen

Fotoförbud hot mot patientsäkerheten. Krönika i Skövde Nyheter 8 december

2011-12-07T22:01:00.001+01:00

Just nu pågår en intressant diskussion inom fältet demokrati och öppenhet, nämligen den rätt man som medborgare har att dokumentera viktiga händelser. Det gäller förstås fotoförbudet vid sjukhus och andra vårdinrättningar. De som är skeptiska till att det fotas och filmas menar att personalens och patienternas integritet hotas på grund av att ingen på förhand vet om och i så fall var bilderna publiceras. I de flesta fall verkar det ändå vara så att föräldrar kan få ta några bilder av sitt nyfödda barn, eller att man kan skicka videohälsningar till anhöriga via mobiltelefonen direkt från vårdavdelningen.

Ett argument som anförts till förmån för förbudslinjen är att missförhållanden skulle kunna upptäckas. Det är sant och det är bra. Skandalerna runt vårdföretag eller brister i hygien och personlig omvårdnad skulle förmodligen inte komma till allmänhetens kännedom utan civilt olydigt mobilfotande. Det handlar helt enkelt om att säkra bevismaterial, så det är snarare det allmänna fotoförbudet som innebär hot mot patientsäkerheten, än anhörigas mobilkameror.

Socialstyrelsen har konstaterat att det under ett år rapporteras cirka 105 000 vårdskador, vilka leder till cirka 640 000 extra vårddygn. Nästan var tionde patient får bestående men eller funktionsnedsättning efter vårdskadan. Bakom dessa siffror döljer sig inte bara onödigt mänskligt lidande utan också betydande ekonomiska förluster. Naturligtvis vore fotoförbud ett sätt att förbättra statistiken, då alla vårdskador med all säkerhet inte rapporteras som avvikelser eller anmäls enligt Lex Maria.

Nu är de allra flesta undersköterskor, sjuksköterskor och doktorer människor med kompetens, omdöme, god vilja och personligt ansvarstagande. Den som har samvetet rent, har heller inget att frukta.

Internationella frivilligdagen

2011-12-05T20:28:00.005+01:00

Idag har vi högtidlighållit frivilliga dagen i Skövde. Ett antal organisationer samlades på eftermiddagen i Kyrkans hus och sen gick vi i fackeltåg genom Skövdes centrum.

Fredrik Hedlund från Ideellt Forum inspirerade oss under en timma. Bland annat tryckte han på att lyfta organisationer och engagemang inom Vision 2025 - att marknadsföra Skövde som en stad där vars och ens ideella engagemang uppskattas. Man trivs där man behövs, säger Fredrik. Ingen vill vara onödig.

Helt sant! Vi skövdebor är inte bara konsumenter och arbetstagare, vi är subjekt också. Näringsliv och kommun är viktiga, men den ideella sektorn får inte glömmas bort.

Efter samlingen träffade jag bibelstudiegruppen och jag bad dem tänka på bibelord som varit och är inspirerande för dem i deras ideella engagemang i kyrkan. Flera bibelord nämndes, som pojken som var den som räckte Jesus bröden och fiskarna, förvaltaren, Hanna och Symeon i templet, och människorna som bar fram en lam man till Jesus. Eller lite mer radikalt än så: bröt upp taket och firade ner honom.

Idag hade vi kanske sagt: Okej, du som är så bra på att fira ner lama människor genom taket, kan inte du göra det en gång i veckan den här terminen?

Eller inte. Läser man om idealitet i berättelserna om Jesus ser man att det finns olika typer av engagemang. Det livslånga. Eller insatsen som tog två timmar att göra, men som blev livsavgörande för den som blev hjälpt.

Skövde Nyheter

Låt det brinna, ååå, låt det brinna, ååå...

2011-12-04T12:45:00.004+01:00

Så här års diskuteras alltid det här med skolan, skollagen och adventsfirandet i kyrkorna. Går det att ta med skolklassen till kyrkan och tända det obligatoriska första ljuset i advent utan att kränka vare sig elever eller personal eller skolverkets juridiska dokument?

I år har särskilt många präster, församlingspedagoger och rektorer, hoppas jag, läst Skolverkets juridiska vägledning för advent i en icke-konfessionell skola. Det är tydligt att "(e)n sådan samling kan dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse".

För egen del kan jag leva med att inte i varje läge recitera trosbekännelsen eller välsigna om det inte är önskvärt. Jag kan berätta om varför vi firar advent utan att det behöver klassificeras som en predikan. Men hur det än är, så är advent en kristen högtid och då är det svårt att komma förbi de religiösa inslagen.

Det finns ingen anledning att överdriva det här resonemanget. Men Skolverkets jurist är tydlig: "Om prästen inte kan ställa upp på skolans villkor är det inte lämpligt att genomföra samlingen i kyrkan". Det är en trist formulering som på något sätt utpekar präster som ett särskilt obstruerande släkte.

Uppmanar jag till konfessionell aktivitet när jag ber den i förväg utvalda eleven att tända första adventsljuset? Nej, naturligtvis inte, även om det för mig är ett uttryck för tro: jag räknar ner till firandet av att Gud blir människa, och jag tänder ljuset i förbön för människor som inte är lika lyckligt lottade som jag.

I vilket fall är det skolan själv som tillför det religiösa inslaget. Att sjunga traditionsknutna psalmer ingår i läroplanen, och varför inte låta kyrkomusikern spela dem? Och klassernas egna sånger är långt ifrån icke-konfessionella. Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen. Är det inte Svenska kyrkans verksamhetsplan, det? Eller är det så att det är en väldigt tunn hinna mellan det sekulära och det religiösa, så tunn att det faktiskt inte märks när de två världarna möts? Är det till och med så att det är samma värld?

Skolan och kyrkan har det gemensamt att vi vill gynna det goda livet. Vi tycker oftast att det är trevligt med traditioner. En viktigt tradition, dock, är att visa respekt för andras tro, kultur och religionsitet. Per Westberg diskuterar i ett blogginlägg huruvida det med Skolverkets rekommendationer ens kommer att vara möjligt att ta med klassen på studiebesök i en moské eller i en synagoga:

"Om man nu är konsekvent ligger det i farans riktning att Skolverket måste förbjuda besök i synagogor och moskéer. Det faktum att pojkar måste ha mössa på
huvudet vid besök i moskén är ju religiöst betingat. Det handlar i judendomen om
att visa respekt för Gud. Ska alla tvingas till det? Självklart tycker jag.

Det handlar om respekt för religion liksom det handlar om respekt för religion att präster välsignar människor och läser trosbekännelse.

Likaså skulle kunna ifrågasättas om elever verkligen ska ta av sig skorna när de besöker en moské. Det är ju en religiös handling."

I förlängningen kan Skolverkets tolkning leda till att intoleransen mellan människor ökar, befarar Per Westberg, och jag tror han har rätt. Att ta av sig skorna, ta på sig mössan, eller som i kyrkan - ta av sig mössan - handlar om att visa respekt mot den kultur man bevistar. Allmänt hyfs, skulle folkpartisten i mig säga. Precis som att barnen lär sig att vara tysta under skolteaterföreställingar, eller att de inte får hoppa i bassängen med kläderna på när de har simträning i badhuset.

Svenska kyrkan i Skövdes julhälsning till folk i farten

2011-11-21T15:15:00.001+01:00

Butiksreklam - Svenska Kyrkan i Skövde from Bollmedben Film on Vimeo.

2011-11-20T16:35:00.001+01:00

Bästa kommentaren från Martin Garlöv, på facebooksidan Mirjam eller Mose (där vi letar ny biskop).

Nödvändiga förändringar i skolan

2011-11-15T19:21:00.001+01:00

På onsdag ska skolnämnden i Skövde diskutera förändringar i skolområden och organisation. Nämnden gör det mot bakgrund av flera faktorer.

Vi lever i en föränderlig värld. Skolan kan, lika lite som någon annan verksamhet, leva i orubbat bo, opåverkat av samhällsförändringar i stort och smått. Vår ambition är att anpassa vår organisation för att ge så goda förutsättningar för utbildning som möjligt, utifrån de resurser vi har oss tilldelade. Situationen är komplex. Vi kan inte, som ansvariga för kommunens skolväsende i sin helhet, endast betrakta enskildheter. Vi måste väga för- och nackdelar och värdera konsekvenser och effekter. Det har vi gjort och vi har i allt väsentligt gjort det i konstruktiv dialog med Socialdemokraterna.

Billingskolan – en ny, modern cityskola
Vi föreslår att Våmbs elever från 2014 får gå i den då nyöppnade Billingskolan, som ska uppföras som en skola i pedagogisk och teknisk framkant. Den nya Billingskolan med plats för 350 elever blir Skövdes cityskola för de lägre åldrarna. Våmbsskolans elever kommer i stor utsträckning från centrala Skövde. Idag ägnar Våmbsbarnen tid åt att bussas till andra skolor för att ha slöjd och idrott, som det saknas anläggningar för på skolan. Vi anser inte att denna ständiga bussning varken är rimlig eller vettig och tycker därför att det är utmärkt att den om några år kan upphöra.

Sammanhållna låg- och mellanstadier
Sedan några år har eleverna i Skultorp, Hentorp och Våmb gått årskurs sex på Vasaskolan inne i Skövde. Orsaken var att det då var för trångt för de stora elevgrupperna på de ordinarie skolorna. Med minskat antal elever är det nu möjligt att återigen bedriva F-6-utbildning vid skolorna för de lägre åldrarna. Eleverna föreslås istället börja på Vasaskolan i årskurs sju. Vi tycker detta är positivt, eftersom stadierna nu bättre kan hållas ihop. Vi har också uppfattat detta som ett tydligt önskemål från Skultorps- och Hentorpsföräldrarna.

Utfasning av Rydskolans högstadium
En omstridd del i förslaget rör Rydskolans högstadium. Utgångspunkten är att Skövde redan idag har en för stor högstadiekostym i förhållande till antalet elever. Senast 2013 kommer en friskola för årskurserna sex till nio och med plats för 400 elever att etablera sig i kommunen. Därmed kommer problemet att bli akut! För att i tid förbereda omställningen och undvika onödigt dramatiska åtgärder för våra elever, måste vi i tid förbereda omställningen. Vi tar det ansvaret. Att inte göra något skulle medföra stora kostnader, vilka ofrånkomligen allvarligt skulle urholka resurserna för undervisningen i Skövdes skolor.Förslaget säger att Rydskolans nuvarande upptagningsområde, under ordnade former och med en årskull i taget, ska få Helenaskolan som ny högstadieskola. Bakgrunden är att elever - inom ramen för det fria skolvalet – aktivt valt bort Rydskolan till förmån för andra högstadieskolor. Ungefär så mycket som var tredje elev (det varierar något mellan årskullarna) i upptagningsområdet har valt en annan högstadieskola. Detta trots att skolan är den i nuläget mest moderna och bäst upprustade högstadieskolan i kommunen. Det är höga värden och det har fått till konsekvens att Rydskolans högstadium har kommit att bli en segregerad skola där få elever har svenska som sitt modersmål.Den svenska grundskolan ska vara en inkluderande skola där människor av olika härkomst och ursprung möts. Det är också vår uppfattning och strävan. Vi anser att vi inte lever upp till det i Skövdes kommunala skola idag. Vi menar att förslaget skulle innebära att skolan mer och bättre verkade integrerande. Vi inser också att vi mer och bättre måste arbeta med detta i de lägre åldrarna. Vi kommer därför att studera detta vidare och återkomma med förslag på åtgärder. Några sådana har vi inte idag.

Alliansen i skolnämnden i Skövde
Anders G Johansson (M)
Gunvor Kvick (C)
Karin Långström Vinge (FP)
Rolf Carlsson (KD)

Förändrad områdesindelning för skolan i Skövde

2011-11-11T14:53:00.006+01:00

Klockan 15 håller Skövde kommun en pressträff med anledning av vårt förslag i Skolnämnden om en förändrad områdesindelning för skolorna i Skövde.

Förslaget innebär i korthet att Billingsskolans skolupptagningsområde förändras, att åk 6 återgår till Hene-, Billingsdal-, Svärtagård- och Våmbskolan från Vasaskolan, att högstadiet inom Rydsområdet flyttar till Helenaskolan med med en åldersgrupp per år med start av åk 7 ht 2012 och att skolchefen får i uppdrag att fortsatta utreda vad de lokaler som blir tomma på Rydskolan kan användas till.

Det är flera pusselbitar som faller på plats i det här förslaget. Först och främst vill Skolnämnden göra något åt den problematiska segregationen i Södra Ryd. Vi har ett fritt skolval, vilket innebär att föräldrar sedan en tid tillbaka har kunnat välja vilken högstadieskola deras barn ska gå på. Det har visat sig att de flesta barn med svenska som modersmål nu valt bort Rydskolan.

Det innebär att vi idag har en högstadieskola i vår kommun där en överväldigande majoritet har andra språk än svenska som modersmål. Dessutom ser vi en nedåtgående trend i meritvärden och andelen elever som når gymnasiebehörighet. Det innebär inte att Skolnämnden tycker att lärarna är oengagerade - tvärtom ser vi och uppskattar engagemanget för eleverna. Men det behövs något annat, och det stavas integration.

Förslaget innebär inte att högstadiet "stängs" på direkten, utan de elever som redan går på högstadiet i Ryd, kommer att gå kvar. De som nu ska välja till åk 7 har möjlighet att välja någon av de andra högstadieskolorna. Rydskolan kommer att fortsätta som skola för förskoleklass till åk 6 samt träningsskola.

Vi tillskapar platser på Vasaskolan och Helenaskolan på två sätt. Åk 6 som idag finns på Vasaskolan flyttar tillbaka till låg- och mellanstadieskolorna. Det är ett önskemål från många föräldrar, som tycker att det är för tidigt att släppa iväg sexorna till en högstadieskola. Det andra är att Billingsskolans elever kan flyttas till Vasaskolan. Helenaskolans nuvarande upptagningsområde innebär förresten att det finns fler platser än elever - men Helenaskolan har ändå fyllts tack vare det fria skolvalet och inkommande elever från Södra Ryd.

Vi bygger en ny, toppmodern låg - och mellanstadieskola. Nya Billingsskolan kommer att få plats för 350 elever, och upptagningsområdet blir Västermalm, Vasastaden och Våmb. Start 2014.

Det innebär att Våmbskolan inte blir nödvändig. Och i en intervju med Skövde Nyheter säger rektor Lena Thyberg:
- Dessutom bussar vi 85 till 95 procent av våra elever från centrum i Skövde och hit ut. Våra lokaler är små, vi har exempelvis inga slöjdsalar eller någon stor idrottssal. Den består idag av ett klassrum som gjorts om till rörelserum där sex- och sjuåringar har sin idrott.

Det kan inte anses vara försvarbart med alla bussturer som görs för att skjutsa eleverna till slöjd, musik och idrott, säger en lärare till samma tidning.

Sveriges Radio P4

Uppdaterad 13 nov: Anders G Johansson, ordförande i Skolnämnden bloggar

Eftertanke i Kyrkans tidning: Söndagen före domssöndagen

2011-11-11T10:31:00.005+01:00

Så landar vi i kyrkoårets slutspurt och jag läser med skräckblandad förtjusning Jesu ord om den yttersta tiden. Det är lätt att fastna i talen om åtskiljande, utestängande, eld, svavel och tandagnisslan. Kyrkan har genom tiderna skrämt upp gudstjänstfirare som ängsligt undrat om sin egen status när predikanten dundrat om får och getter. Visst ska vi ta Jesu förmaningsord på allvar. Det är allvarligt att leva, att förhålla sig, ta ansvar. Men det gäller också att lyfta blicken. Det finns något bortom. Det slutar inte med eldsblixtar och mörker. Det slutar som det börjar: i kärlek.

Det faktum att allt en gång kommer att bli bra är något att benhårt hålla fast vid när det stormar. Guds verksamhetsplan är tydlig: Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Var inte rädda, säger Jesus, er fader har beslutat att ge er riket. Men det kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er, säger Jesus. Så talar han vidare till sina lärjungar om kommande prövningar, som måste genomlidas. Och jag funderar… kommande prövningar, eller pågående?

Domedagsprofetior levereras numera inte endast från predikstolar, utan ständigt i media. Det kan handla om ekonomisk undergång, klimatmässig undergång, eller moralisk undergång när människor misshandlas till döds. Barn dör av svält, därför att vi är några som äger 99% av allt. När ska vi ta ansvar för det?
Prövningarna tar slut. Jag tänker domens dag som en rättvisans och återupprättelsens dag – dagen då Jesus fullföljer sitt uppdrag och får sista ordet. Jesus, vår vän och frälsare, ska uppväcka oss på den yttersta dagen, till evigt liv. Alla oskyldigt dömda och nedtystade får göra sina röster hörda och bli upprättade.

Därför kan vi jubla. Jag slår upp Psalmboken och låter påsk-yran genomsyra domstexterna: Här var mellan mörkret och ljuset en strid. Dock segrade ljuset till evig tid! Bortom prövningarna finns en ny himmel och en ny jord. Sammanstrålningen, nyskapelsen, alltings återställelse. Efesierbrevets ord är tydliga: ”Av honom och genom honom och till honom är allting. Utanför honom är intet. Allting ska på nytt få sin rätta plats och Gud blir allt i alla, överallt.”

Och Jesus lämnar oss inte ensamma. Han är den som kommer, men också den som redan är här. Han är här nu och ständigt den som kommer med ljus, rättvisa, godhet och kärlek. Och han är den som vill ta oss igenom prövningarna och led oss in i evigheten. Om vi vill, vill säga.

.

Krönika i SN: Därför spelar vi wordfeud

2011-11-10T15:20:00.001+01:00

Just nu är vi många som sysslar med en språklig dramatisk trend. Wordfeud heter appen som tusentals svenskar laddat ner, och naturligtvis kan jag inte låta bli att fundera över vilken funktion trender som den här kan fylla i våra liv.

Framförallt handlar wordfeud om avkoppling, och det är ett annorlunda sätt att umgås med vänner, konfirmander och arbetskamrater. Vi ordkrigar på bussen, i soffan, vid lunchen, i köer eller närhelst tillfälle uppstår. Med hjälp av wordfeud kan man göra intressanta studier av den egna personligheten. Ger du upp när du ligger under med tvåhundra poäng, eller bärs du av den svindlande tanken att mirakel är möjliga? Är du den stressade typen som lägger alla bokstäver rask takt bara för att bli av med eländet, eller kan du fundera i timmar på hur du ska lägga nästa ord?

Wordfeud speglar livet som helhet. Att fatta sig kort kan ge oerhörd utdelning, förutsatt leverans i rätt sammanhang. Knepiga bokstavssituationer ger mer poäng än enkla, och kvalitet före kvantitet är nyckelord också i verkliga livet.
Så finns det ju en nytta också. Lars-Gunnar Andersson är professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, och han menar att wordfeud kan bidra till att folk särskriver mindre och får upp känslan för att lever pastejen är en helt annan sak än leverpastejen. Bara det är en välsignelse för oss språknördar.

Slutligen: wordfeud är inte bara nöje utan också ett sätt att avreagera sig. För visst känner man sig lite bättre till mods när man levererat SURASTE för 159 poäng?

Publicerad i Skövde Nyheter 10/11 2011

Predikan Alla helgons Dag

2011-11-05T00:03:00.003+01:00

Jag brukar fråga konfirmanderna, ungefär i början av konfatiden, en massa saker för att se vad rätt vanliga 14-åringar har för inställning till Gud, livet och allt däromkring. En av de saker jag brukar fråga dem, är om de tror att det är enklare eller svårare att leva, om man tror på Gud. De får svara ”enklare” eller ”svårare” eller något mitt emellan. Så får de motivera sina svar.

Det är inte helt enkelt, och det tror jag inte att det är för någon av oss, ens bland de som har ägnat en större del av sitt liv i kyrkan. Svårare, säger några unga killar och tjejer, för det verkar vara så många bud att hålla reda på. Lättare, tror några, för då har man nån som alltid tänker på en.

Jag funderar också på trons kraft när jag ser människor tända ljus på våra kyrkogårdar. Vad finns att hålla fast vid, när tillvaron rämnat? När tvivlet rinner över en som ovälkommet höstregn, och när ensamheten kryper tätt intill som den ruggigaste av novemberdimma. Anar de att Gud finns där?

Att Gud ropar hallåå – jag älskar dig! – genom kyrkklockan på S:ta Birgittas kyrkogård, genom vänliga människors blickar, genom sjuksköterskan som håller en ensam människa i handen, genom bibeltexternas ibland snåriga passager, genom dop och nattvard och genom just… dig.

Det är inte enkelt att leva, och tron på Gud innebär också tro på att Gud är aktiv genom sin skapelse, inklusive medmänniskor och motmänniskor.

Det är inte enkelt att leva. Det visar sig genom konfirmandernas tonårsbekymmer, i frusna händer på kyrkogården, i våra bibeltexter för dagen:

Mose har gjort sin ökenvandring och har målet i sikte, triumfen och segerjublet är snart nära – och så får han inte uppleva det utlovade landet. Gud hade sagt att han skulle dö, han skulle inte gå över dit.

Och bland Lukasevangeliets saligprisningar, där beskriver Jesus tydligt hur de som håller fast vid honom ska hatas, stötas bort och smädas. Det verkar inte alls troligt att det skulle vara lättare att leva, om man tror på Gud.

Men Jesus ger tillvaron en vändning. När vi kommit så långt ner som möjligt går, går vägen uppåt igen. Han talar om ett annat mål, som sträcker sig ännu längre fram än det som Mose hade, när han stod på gränsen till det heliga landet. Det finns något som är ännu mer heligt, än det allra mest heliga på jorden.

Helgonen, då? Det är ju deras dag idag. Helgonen brukar beskrivas som personer som levt nära Gud och som är förebilder för oss. Exempel på helgon är Jesu mor Maria, apostlarna, Johannes döparen, Den heliga Birgitta, S:t Ansgar, vår egen S:ta Elin. De visade genom sina liv att Gud finns.

På sätt och vis skulle man kunna säga att alla människor är helgon, därför att ingen människa skulle finnas om inte Gud finns. Liksom Paulus och Petrus, Birgitta och Elin, får vi utstå medgångar och motgångar. Och vi kan räkna med Gud, liksom Gud räknar med oss. Och genom berättelserna om helgonens liv, får vi det bekräftat.

Är det svårt nu, så kommer det att bli bättre. Gud vänder motgång till medgång. Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike, säger Jesus. Det kan vara svåra ord att ta till sig. Menar Jesus att de undernärda barnen i Somalia skulle vara lyckliga, för att de får ut sitt, sedan? Eller menar han helt enkelt att det inte går att göra så mycket åt den snedfördelning av jordens resurser som drabbar 99% av befolkningen negativt? Eller ligger poängen lite senare i talet: ve er som är rika? Menar Jesus att vi ska göra något åt orättvisorna?

Kämpa nu, vila hos Gud sen.?

Prästen Per Harling har översatt en chilensk tolkning av saligprisningarna:

Saliga de som är fattiga … inte de utan pengar,utan de vars hjärtan är fria att ta emot.
Saliga de som sörjer … inte de som vänder sin sorg inåt,utan de som höjer sina röster.
Saliga de ödmjuka … inte de som förödmjukar sig,utan de som är uthålliga och toleranta.
Saliga de som hungrar ... och törstar efter rättfärdigheten… inte de som gnäller,
utan de som kämpar. Saliga de barmhärtiga… inte de som ömkar sig, utan de som förlåter.
Saliga de renhjärtade … inte de blodfattiga,utan de vars liv är genomskinliga.
Saliga de som håller fred … inte de som undviker konflikter,utan de som ärligt konfronterar dem.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull … inte för att de lider,
utan för att de älskar.

En av årets konfirmander sa att bönen måste vara en bra grej med att tro på Gud. Jo, höll jag med.

Bönen är ett sätt att leva, ett sätt att leva sig igenom livet levande. Livet pendlar mellan ljus och mörker, men Gud är med, kanske särskilt i mörkret. Vi utlovas bättre tider, när vi befinner oss i situationer vi inte själva rår på. Herre, vänd vårt öde, ber psalmisten i Psaltaren, liksom du ger liv åt bäckarna i Negev. Och förväntan är stor: De som sår under tårar skall skörda med jubel. Gråtande går de och sår sin säd. Jublande kommer de och bär sina kärvar.

Ja, Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den. Så bad den heliga Birgitta, och många efter henne. Kanske handlar det om att vi måste se vår väg och vårt liv i ljuset från Gud. Att våra liv är omslutna i Guds kärlek, och att Gud inte överger oss. Jag vet fortfarande inte om det är enklare eller svårare att leva eftersom jag tror på Gud, men jag övar mig på att möta svårigheter med tillförsikt, och lättsamheter med förnöjsamhet.

Så tror jag att det är bra att göra som Jesus: lyfta blicken. Det finns något bortom det vi inte ser nu. I målet finns en himmel. Om vi nu ännu ser allt som i en gåtfull spegelbild, kommer vi en gång att få se klart.

Till sist, helgonet Paulus ord ur Romarbrevets åttonde kapitel: "Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. Amen!

Amen!

(S:ta Helena kyrka)

Dagens kloka ord

2011-11-03T10:48:00.003+01:00

"En annan sak vi känner igen från decennier av bråk om kvinnliga prästers vara eller icke vara är anklagelserna om inskränkthet kontra anpasslighet. Antingen är man bibeltrogen eller så är man bibelotrogen? Att alla i Svenska kyrkan kunde tro varandra om att ha grundat sin övertygelse i uppriktig teologisk begrundan, det vore en nåd att stilla bedja om."

Ur dagens ledare i Kyrkans Tidning

Backlash för Frimodig Kyrka

2011-10-31T14:44:00.003+01:00

När vi fattade beslutet om äktenskapet och vigselfrågan för ett par år sen, var det en del som menade att det här är den "nya kvinnoprästfrågan". Steg för steg kommer den ursprungliga inriktningen, dvs den att det finns två lika värda inställningar, att begränsas. Så blev det med frågan om prästvigda kvinnor. Allt eftersom begränsades kvinnoprästmotståndarnas inflytande - prästvigning, möjlighet att inneha kyrkoherdetjänst eller kunna vigas till biskop.

Den här utvecklingar har ansetts befogad, därför att motståndare till prästvigda kvinnor gjort både arbetsrättsliga, praktiska och etikettsmässiga övertramp. Kort sagt: de har inte alltid skött det hela "snyggt". Det har drabbat, och drabbar, de präster som är motståndare till prästvigda kvinnor men som aldrig någonsin skulle förfördela eller uppföra sig illa mot en kollega, oavsett kön.

När så några präster valde att helt enkelt lämna tillbaka sina rättigheter att viga till äktenskap, väckte de den björn som nyss somnat. Argument som att de "inte behöver viga homosexuella" väger lätt, då det är själva principfrågan som man vill åt. Att präster inte har vigselbehörighet innebär svårigheter för arbetsgivaren. Domkapitlen i Göteborg och Växjö fick anledning att tänka till om det här.

Så motionerades i detta års kyrkomöte om att präster ska kunna få slippa. Från andra sidan motionerades om att alla präster bör ha vigselbehörighet, och det krävdes ju ingen Einstein för att lista ut vilket förslag som skulle gå segrande ur striden.

Backlash för Frimodig kyrka, alltså. Och Frimodig kyrka har sig själv att skylla. Varför inte varit nöjd med att blivit lovade att deras uppfattning skulle respekteras? De hade ärkebiskopens ord på det. Att sedan de lokala arbetsgivarna inte vill anställa präster som har förbehåll när det gäller arbetsuppgifter är en annan sak.

Men nu uppstod krångligheter - och då skärs ytterligare en skiva av korven, som en ledamot sa för några år sen. Och jag undrar om inte Frimodig kyrka skulle klara sig bättre på kommande kyrkomöten med några fler kloka, strategiska rådgivare. Annars har vi snart vigsel av homosexuella som obligatorisk punkt på våra präst - och diakonantagningskonferenser.

Kyrkomötet

Frimodig kyrka: Allt blir fel i äktenskapsfrågan
Åke Bonnier: Att viga eller inte viga
Kyrkans tidning: Vigselbehörighet för alla präster
Marta Axner: Det är inte prästen som äger vigselbehörigheten

Predikan 19 söndagen i Trefaldighetstiden

2011-10-30T00:33:00.003+02:00

Det går en man längs vägen. Han går med en något stel gång, ungefär som om han inte visste om han kunde eller vågade fortsätta framåt. Hans kläder är smutsiga, sandalerna håller knappt ihop. Under armen bär han ett bylte, förmodligen de tygtrasor som han brukar breda ut på marken på kvällen då han ska försöka sova. Han sneglar bakåt efter sig på vägen, men riktar näsan snabbt framåt igen, mot framtiden. Mot det nya livet.

Bara att han går där på vägen är ett mirakel. Bara för några timmar sedan hade han faktiskt varit förlamad. Men hans vänner hade hört ryktas om att det fanns en mirakelman i byn. Jesus hade återvänt, och de hade varit tvungna att bryta sig in i huset för att kunna komma förbi folkmassan som hade samlats utanför hans hus.

Mannen längs vägen snubblar till över en sten. Så många gånger som folk runtomkring honom hade slängt stenar efter honom. Stenar och okvädningsord. Han var ju inte som de andra. Han rörde sig inte som de andra. Han tillhörde förlorarnas pinsamma skara. Till och med i den stund då Jesus förbarmade sig över honom, kunde de religiösa höjdarna inte låta bli att ha synpunkter angående hans ärende. Mannens nöd glömdes bort – i centrum kom diskussionen om vad Jesus kan och bör syssla med. Men vad är lättast – att hela det som är sårigt i själen, eller hela nervbanornas slingriga sammankopplingar?

Mannen längs vägen sätter sig vid dikeskanten ett slag och pustar ut. Vandringen i det nya livet tar på krafterna i hans nyväckta ben. Jesus reste honom upp. Jesus läkte hans ben, och han drog ut de taggar som andra stuckit i hans själ, och de taggar som han stuckit i andra. Res dig upp. Du är fri. Du är mitt barn. Låt ingen lägga på dig något elände igen. Du kan låta dina ben springa, men än viktigare: du kan låta dina tankar flyga fritt i en rymd där du är omsluten av kärlek och omsorg. Om Gud är för dig, vem kan då vara emot dig?

Mannen som nu reser sig upp och går vidare skulle kunna vara någon av oss. Någon av oss sträcker sig dagligen bort ifrån sammanhang av destruktivitet och usla livsmöjligheter. Någon är den som bär en sårad vän genom folkmassan, fram till Jesus. Någon är den som undrar om inte Jesus har ett alltför generöst förhållningssätt. Men kärleken gäller oss alla. Jesus tar diskussionen och visar på ett annat sätt att vara, ett annat sätt att leva. Påfallande ofta i Nya testamentet, tar sig Jesus an de människor lever i samhällets skuggsida, utanför normen. Ser du med onda ögon på att jag är god? frågar Jesus i Matteusevangeliet.

Vi kan lugnt ta våra sängar och gå. Och vi kan läsa orden ur Psaltaren 73, gång på gång.

Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt. (Ur Psaltaren 73)

Helgens bibeltexter

(Predikan vid gudstjänst samt regnbågsmässa i S:ta Helena kyrka. )

Forum Helena med Ulf Bjereld

2011-10-24T19:47:00.002+02:00

Det här är en föreläsning som hölls ikväll i S:ta Helena kyrka. Ulf Bjereld är statsvetare och delar med sig av tankar om vägar till fred i Mellanöstern. De tre första minutrarna är "skrapiga" - men det blir bättre, så ge inte upp. Ulf bloggar på ulfbjereld.blogspot.com och följs på twitter som @ulfbjereld.

Prejudikat om obedövade kejsarsnitt

2011-10-23T19:52:00.002+02:00

Dagens Nyheter berättar att förvaltningsdomstolen tagit upp ett ärende angående en kvinna som utsatts för kejsarsnitt utan bedövning. Läkarna friades av hälso - och sjukvårdens ansvarsnämnd, men får alltså en varning efter domen i förvaltningsdomstolen.

Bra. Hoppas att det nu kan ses som prejudicerande - och att doktorerna nu förstår att det inte bara är omänskligt utan också olagligt att dra igång ett kejsarsnitt utan bedövning.

DN
Aftonbladet

Människovärde oavsett

2011-10-20T18:15:00.002+02:00

Bra att Khadaffi är avsatt. Men jag tycker fortfarande att dödsstraff är orättfärdigt, oavsett vem.

-posted using BlogPress

Uppdatering 20111023: Nya uppgifter om Khadaffis död

Om medhavd frukt i skolan. Krönika i Skövde Nyheter 13/10

2011-10-14T12:54:00.001+02:00

Skolverkets jurist har fått uttala sig i frågan huruvida det är förenligt med skollagen att elever uppmanas att ta med frukt till skolan. Upprinnelsen till det hela är att en förälder i Jönköping menar att skolan inte alls får uppmana skolbarn att äta medhavd frukt, eftersom skolan ska vara avgiftsfri.

Enligt den alldeles färska skollagen har skolan möjlighet att ta ut avgift vid enstaka tillfällen. Är fruktstunden inte obligatorisk, kan skolan rekommendera medtag av frukt, liksom medtag av gympakläder, bänkpapper och regnkläder.

För en del är kärnfrågan att fruktrekommendationen slår mot de familjer som lever med knappa ekonomiska resurser. Givet att fattigdomsbegreppet är relativt – ett barn som i Sverige räknas som fattigt lever ändå på en nivå som ett fattigt barn i Somalia bara skulle drömma om – måste konstateras att det faktiskt innebär en viss kostnad att ha barn.

Men liksom fattigdomsbegreppet är relativt är också kostnader relativa. Bananer för en veckas behov kostar cirka femton kronor. Är du klyftig och väljer äpplen istället kommer du ner på cirka tolv kronor. I det stora hela är det egentligen ingen hög summa, utan varje familj bör kunna prioritera utgifterna på rimligt sätt och kanske skala av onödigheter.

Trenden kan dock ana(na)s: föräldrar lämnar över mer och mer ansvar för barnen till skolan. Jag fruktar det värsta: vilken skolförvaltning i landet blir först på banan att ta in offerter på klassuppsättningar av gummistövlar?

Juholt på teve

2011-10-09T19:07:00.002+02:00

Jag fattar ju att gårdagens teveunderhållning var inspelad innan nyheten om Juholts bostadsbidrag var känd.

Däremot medverkar han inte i Agenda, officiellt därför att (s) placerades vid samma bord som (sd).

Jag förstår inte dilemmat. Att (s) inte har något med (sd) att göras ska väl avgöras av vad Juholt säger, inte av placeringen i rummet.

Tillhör man inte regeringen, hör man per automatik till oppositionen. Det behöver inte innebära att alla oppositionspartiet hör ihop. Det begriper väljarna.

Men det blir väldigt konstigt när oppositionsledaren (s) samma helg deltar i lördagsunderhållningen, men avstår att upplysa allmänheten om hur landet ligger med oppositionspolitiken.

Bordsplaceringen känns som ett svepskäl. Frågan är om Juholt är redo att möta alliansen på bästa sändningstid - bidragsfuskaktuell eller inte.

-posted using BlogPress

Förslag till kyrkohandbokskommittén?

2011-10-07T12:28:00.001+02:00

Svenska kyrkan som brobyggare

2011-10-03T15:33:00.004+02:00

"Tiden har stannat ett slag. Kyrkan har fyllts till bredden av unga, sörjande människor. Orgelns stilla brus fyller rummet, och jag stämmer av det sista med de medverkande. Mina välkomstord och den första bibeltexten ur Psaltaren tolkas till arabiska av en kristen från Libanon. En imam ställer sig bredvid mig och sjunger några verser ur Koranen medan syrianska kristna kramar sina radband och håller dem hårt mot sina hjärtan."

Läs mitt bidrag i serien Vägval 22 juni på Seglora smedja.

Hägglund vs Odell

2011-10-02T19:45:00.002+02:00

Alltså, det här idén att byta ut Göran Hägglund mot Mats Odell. Det känns lite som att byta från Arlas mellanmjölk till Falköpings mejeris mellanmjölk.
Inte fel egentligen, men rätt ospännande och förmodligen verkningslöst.
Varför inte göra som c och välja en ung, pigg och med framtiden framför sig? I gänget Fridolin, Romson, Lööf, och snart förhoppningsvis Birgitta Ohlsson behövs en ... Caroline Szyber?

SvD
-posted using BlogPress

Vegetariska världsdagen

2011-10-01T08:57:00.005+02:00

Idag är det vegetariska världsdagen. Varför inte fira den genom att testa ett vegetariskt recept? Det finns massor att välja mellan på nätet, så det är inte svårt. Förutom att du gör en protest mot orättfärdig djurhållning, så gör du klimatet en tjänst. Och din egen hälsa - för du kan upptäcka nya ingredienser du inte hade en aning om fanns.

vegokoll.se

Ps. Nu finns det vegankorv på seveneleven på Järntorget. Gillas.

Kyrkomötet igång

2011-09-28T14:24:00.002+02:00

Då har 2011 års kyrkomöte öppnat. I år har jag tagit time out och följer arbetet från Skövde. Det är egentligen inga större frågor som ska avhandlas detta år, med undantag från budget och tystnadspliktsutredningen som jag bloggat om tidigare.

I måndags kväll uppmärksammade Aktuellt att Håkan Sunnliden lämnat in en motion om att präster ska kunna slippa vigselrätten. Även om resultatet av den kommande voteringen blir väntat negativ för Frimodig kyrkas del, kommer frågan säkert att ta mycket tid i debatten.

Själv tycker jag, liberal till trots, att det här inte är en fråga om valfrihet för prästen. Ingen tvingas viga homosexuella par. Därför behöver inte präster avstå hela gudstjänsten vigsel. Väl medveten om att frågan är mer komplicerad än så, och väl medveten om vad konservativa prästkandidater skriver på bloggar och facebook, bör väl någon ändå ställa frågan: Hur tänker ni om att vara präster i Svenska kyrkan? Ni klagar på biskoparna och kyrkomötet. Teologiska kommittén är inkompetent. Snart kan man väl inte fira kristna gudstjänster längre. Jodå, så heter det.

Jag är stolt över Svenska kyrkan, och jag är stolt över att få vara präst där. Givetvis ska man kunna inta en kritisk hållning till Svenska kyrkan, men är du präst är gränsen mellan lojal och illojal väldigt fin.

A propos Bibeln och hbtq...

2011-09-25T15:49:00.001+02:00

Gillar att denna bild sprids på Facebook just nu. Tror det är Kaya Ålander som är upphovsperson.

Eftertanke i Kyrkans tidning: 14 söndagen i Trefaldighetstiden

2011-09-23T12:38:00.000+02:00

Jag smakar på orden enhet, enighet och egenhet en stund och låter tanken flyga. I skolans värld, till exempel, finns många enheter, men en vision. Det finns många enheter, men en mångfald i arbetssättet. Så tänker jag också med kyrkan. Det finns många enheter, men olika sätt att möta Gud på. Några av oss önskar möta Gud i stillheten, vid ett tänt ljus eller i susande orgelmusik, andra finner gudsgemenskapen i den sprudlande lovsången. Vi talar kanske om Gud på olika sätt, vi har kanske olika värderingar och vår inställning i etiska frågorna kanske skiljer oss åt.

Någonting förenar våra olika enheter och egenheter. Vad som förenar oss är tron, hoppet och kärleken, och den som förenar oss är Kristus själv. Med alla människor delar vi längtan efter helhet och mening, sammanhang där vi får vara oss själva, någon att hålla i handen.

Egentligen borde det inte vara så svårt att leva tillsammans. Det borde inte vara alls svårt att hålla sams i Guds kyrka.

”I vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter”, skriver Paulus i Första Korinthierbrevet.
Är det möjligt? Hade bröderna någonsin varit eniga i tankar och åsikter, eller har Paulus plötsligt fått en insikt om att tillvaron inte är så enkel som den vid första påseendet kan verka? Redan på Paulus tid fanns den hos människan inneboende längtan efter balans – mellan byggandet av egen självkänsla å ena sidan – och byggandet av det gemensamma å andra.

Jesus ber att de alla ska bli ett. Visionen är klar. Metoderna olika. Viktigt är att varken metod eller missionär står i vägen för evangeliet. Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?
Även tilltalet präglas av mångfald: på pingstdagen hör partherna, mederna och de andra runt hela Medelhavet talas om Guds stora gärningar. På sitt eget språk – men budskapet är detsamma.

Det kanske är så att nyckeln till enheten ligger i att vi för en stund blickar bort från oss själva och ser till helheten och hur visionen kan nås till fler? Då behövs kanske andra språk. Fler redskap. Och ju fler vi blir, desto svårare är det att pressa in alla inom samma ram. Det är kanske heller inte eftersträvansvärt?
Med blicken fäst vid Jesus, blir det oviktigt att tycker lika om allting eller tycker om samma psalmer. Enhet behöver inte innebära enhetlighet. Enheten i Kristus handlar inte om våra åsikter eller värderingar, utan om vad vi får ta emot av Gud.

Men vi får inte strunta i vad vi finner rätt och riktigt i ljuset av evangeliet – en enhet som betyder mesighet inför förtryck och orättvisor av rädsla för att våga sticka ut är inte en verklig enhet utan en luddig bomullsinbakad församling där ingen egentligen vågar bry sig. Varken varm eller kall.
Tankens frihet motsätter Gud sig inte, Gud som ju har skapat vår förmåga att tänka och välja fritt. Om vi endast ska leva i taktfullhetens och tåtassandets anda, så lär vi aldrig mötas på allvar. Det är också ganska långt ifrån den Jesus som faktiskt röt till då och då. Kyrkan får aldrig tiga när sanningen kvävs. Den världsvida kyrkan är hur det än är, trots allt, en enda. Det tror jag är den verkliga innebörden av ”enhet i mångfald”.

I Kristi blick får vi mötas, vilka vi än är, hur vi än är, vad vi än är. Guds kärlek rymmer oss, Guds famn är tillräckligt vid. Vi duger som vi är, vi behöver inte hävda oss. Vi är älskade och ingenting kan skilja oss från Guds kärlek.

Krönika i Kyrkfack, september 2011

2011-09-22T20:47:00.001+02:00

För oss som arbetar i Svenska kyrkan finns emellanåt stort fokus på medlemskap i kyrkan. För somliga handlar medlemskapet om ett självklart ställningstagande, och gemenskap med andra.

Kanske ser en del Svenska kyrkan som en organisation bland många andra som känns viktig att stödja, inte minst för det diakonala arbetet. Som Röda Korset, med en touch av psalmsång och rättvisemärkt kyrkkaffe.

Så handlar det om medlemskap i facket. Varför är det nödvändigt? Även här kan det naturligtvis handla om solidaritet. Alla drar nytta av kollektiva avtal och centrala förhandlingar, men framförallt de som inte själva har förmågan, intresset eller tiden att engagera sig i frågor som rör arbetslivets former och strukturer. Och precis som med kyrkan tänker nog någon att det är bra att den finns – om och när kyligare vindar drar in.

Som arbetsgivare står Svenska kyrkans samfälligheter och församlingar inför ett par budgetmässigt besvärliga år. Underskott i budgeten i miljonklassen föranleder diskussioner om osthyvlar, neddragningar och kanske till och med uppsägningar av personal. Här måste KyrkA och de andra facken med anknytning till kyrkan vara på bettet när det gäller prioriteringar. Ska det satsas på tegel och betong, eller på kött och blod? Är det vettigt att säga upp personal och samtidigt ha kvar tomt ekande församlingshem? Tror arbetsgivarna att kyrkans grundläggande uppgift i framtiden ska kunna skötas av ideellt arbetande?

När det stormar är det som bekant en god strategi att sitta lugnt ner i båten. För mig handlar mitt medlemskap i KyrkA om att jag har tagit mig en plats i båten och väljer att lita på att mina kamrater styr. Men en än viktigare anledning för mig att vara medlem i facket, är att jag faktiskt får vara med i facket. Det är i grunden fråga om solidaritet med dem som inte får, men också om så mycket mer. Under det här året har vi upplevt en demokratiseringsprocess i världen som fått den ene diktatorn efter den andre att falla. Människors villkor blir långsamt bättre – och en av de mer betydande förbättringarna är möjligheten att få tänka och tycka fritt utan att det leder till repressalier som offentligt förnedring eller fängelsestraff. Att få bilda fackföreningar utan statlig inblandning och styrning är ett viktigt led i den processen.

Nästa gång någon har synpunkter på arbetsgivaren under lunchrasten på jobbet, så jubla. Inte för att det finns anledning att jubla över missförhållanden, men jubla över att du bor i ett land där det är tillåtet att vara sur på chefen utan att riskera uppsägning. Fackliga möten borde omramas med ballonger och Pommac. Inte för att löneförhandlingar eller centrala samverkansmöten är så festliga i sig, utan för att markera att vi lever i ett land där arbetstagare har möjlighet att ta del av information, att påverka sina rättigheter, skyldigheter och möjligheter på arbetsplatsen. Det är ett drömscenario för de flesta löntagare i vår värld.

(Kyrkfack är medlemstidning för KyrkA.)

Se Elisabeth Ohlson Wallins föredrag i S:ta Helena kyrka

2011-09-20T18:09:00.002+02:00

Se mer om fotoutställningen Jerusalem som just nu visas på konsthallen i Skövde här.

Krönika i Skövde Nyheter 15/9: Bra att Jerusalem visas i Skövde

2011-09-15T15:18:00.001+02:00

Just nu visas fotoutställningen Jerusalem tillsammans med Elisabeths arkiv i Skövde Konsthall. I helgen hade vi vernissage med ungefär 600 besökare och Lotta Bromé från Skultorp som invigningstalare. Elisabeth Ohlson Wallin har själv varit närvarande och med sin varma utstrålning personifierar hon kampen för allas lika värde och rätt att i öppenhet kunna leva i en vuxen kärleksrelation.

Det är bra att utställningen visas i Skövde. Skövde vill i Vision 2025 profilera sig som en storstad med alla de möjligheter som ges i en sådan. Det bör också innefatta möjligheten att kunna leva öppet som hbtq-person. Är vi där? Både Lotta och Elisabeth berättar hur smalt det kunde vara i våra trakter när de växte upp, men förhoppningsvis har vi nått längre idag.

Elisabeth Ohlson Wallin har beskrivits som en skandalös provokatör. Jag har väldigt svårt att se henne så. En av de bilder som upprört i huvudsak religiösa människor mest är bilden där en man ligger på en annan man utanför Jaffaporten. Jag håller med om att folk inte bör ligga nakna på trottoarer, men det som är skandalöst och provokativt i den arrangerade bilden – som togs med livet som insats - är inte nakenheten eller den homosexuella referensen, utan det att det är livsfarligt för hbtq-personer att över huvud taget visa sin kärlek i vissa miljöer.
Skandal är också att Sverige fortfarande utvisar hbtq-personer till länder där det fortfarande innebär dödsstraff att bli påkommen med homosexuell kärlek, och att människor som önskar genomgå könskorrigerande behandling i vårt land tvångssteriliseras.

Jerusalem och Elisabeths arkiv visas på Skövde konsthall till och med 26 oktober och är ett samarbete mellan Konstenheten/Skövde Kulturhus, Svenska kyrkan i Skövde, Sensus och RFSL Skaraborg. Välkommen!

Wejky wejky

2011-09-14T08:22:00.000+02:00

Jaha. Börjar det kännas jobbigt på jobbet redan? Längtar du redan efter helgen/höstlovet/semestern? Börjar du känna tröttheten redan vid halv två på eftermiddagen? Är det för mycket blod i koffeinomloppet? Sitter du och använder dyrbar arbetstid till att slå dina lika slöa arbetskamrater i wordfeud?

Lugn bara. Skulle du råka somna vid skrivbordet och din chef kommer på dig levereras härmed följande tips:

"De sa på blodgivningen att det här skulle kunna hända."

"Jag testade bara tangentbordets dregelresistans."

"Wow! Jag antar att jag inte skruvade på locket på burken med det ohyggligt starka klistret."

"Jag höll på med en väldigt invecklad yogaövning som lättar arbetsrelaterad stress."

"Fan! Varför störde du mig? Jag hade nästan funderat ut en lösning på vårt företags allra största problem."

"Kaffeautomaten är sönder..."

"Jösses, den där medicinen mot förkylning som jag tog i går kväll vill helt enkelt inte sluta verka."

"Jag sov inte. Jag höll bara på och försökte plocka upp en kontaktlins utan att använda händerna."

"Någon måste ha hällt koffeinfritt kaffe i automaten."

"Amen"

Därför Jerusalem!

2011-09-11T09:20:00.000+02:00

Jag plockar upp två kommentarer om fotoutställningen Jerusalem:

"Anonym sa...

Vad i utställningen är det som är så angeläget för Svenska Kyrkan att stå bakom?

9 september 2011 22:50

Anonym sa...

Jag har inga problem med homosexualitet eller samkönade vigslar utan står helt bakom Svenska kyrkans syn i dessa frågor, men tyvärr är flera av bilderna i Jerusalem-utställningen problematiska. På de heliga platser där vissa foton i utställningen är tagna är det högst olämpligt för någon - hetero eller h/b/t att utöva "erotiska aktiviteter". Oavsett vad man tycker om detta så är det respektlöst och djupt provokativt mot de olika religiösa traditioner som förvaltar platserna. Det finns bättre sätt att debattera dessa frågor och att skapa förståelse och acceptans för olika slags sexualiteter. Resultatet av detta blir tvärtom bara negativt och gräver ner olika sidor djupare i sina skyttegravar.

10 september 2011 13:40 "

Svar: Elisabeth Ohlson Wallin börjar så här i sin bok om utställningen: "Om du går in på nätet och tittar på de bilder som visar hur kvinnor, homosexuella, bisexuella och transpersoner dödas, torteras och fängslas kommer du att känna avsky. De allra flesta av dessa övergrepp sker i religionens namn, eller kanske ska jag säga med religionens makt. Maktens män hotar med Guds ord och lagar. Eftersom dessa hot skrämmer och hotar så många människors liv..."

Svenska kyrkan är med därför att vi gör som Jesus gjorde. Varhelst han såg en människa som tystats ner, puttats ut ur samhällets gemenskap tog han sig an den personen och ställde i mitten. Därför gör vi så, vi också. Vi har också att ta ansvar för den bok vi kallar helig skrift. I den finns texter med hat mot hbtq-personer så lång tid tillbaka som texterna och de bakomliggande tankarna funnits. Som kyrka måste vi ta ansvar för de övergrepp som genom åren gjorts med hjälp av dessa ord. Vi måste vara med och samtala om hur religion och kristen tro kan värna liv och kärlek - och inte död och hat. Vi måste berätta om hur bibeltexter kan tolkas. Därför är Svenska kyrkan i Skövde medarrangör för fotoutställningen Jerusalem och Elisabeths arkiv.

Anonym som upprörs över platser och aktiviteter: Vilka bilder och platser tänker du på? Är vardagliga kärleksbetygelser "erotiska aktiviteter", som den hastiga pussen mellan två tjejer i gravkyrkan? Är gravkyrkan heligare än andra kyrkor? Är det en förbjuden erotisk aktivitet när ett heterosexuellt brudpar kysser varandra i Uppsala domkyrka efter vigselakten? Eller tänker du på de två männen vid Jaffaporten? Kan du förstå att det skandalösa i den bilden inte handlar om två män utan om att de och hela fototeamet riskerade sina liv för att ta bilden? Jag håller med om att människor inte ska ligga nakna hur som helst, men grejen med denna arrangerade bild är att visa hur farligt det är att vara hbtq-person - särskilt i religiösa miljöer. Är inte det skandal, så vet jag inte vad som kan vara det.
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2011/09/jerusalem-och-elisabeths-arkiv.html

Jerusalem och Elisabeths arkiv

2011-09-09T15:09:00.013+02:00

Gårdagen var en fantastisk men hemsk dag. Fantastisk för att jag fått träffa Elisabeth Ohlson Wallin och höra henne berätta inte bara en utan två gånger om Jerusalem och bilderna. Hemsk därför att den här fotoutställningen behöver göras.

Igår hade vi alltså pressvisning och förhandsvisning. Ett trettiotal personer från skola, kyrka och konst kom och minglade runt bland bilderna. Tidigare på dagen träffade vi några av papperstidningarna i bygden.

I morgon är det vernissage, och jag hoppas många tar tillfället i akt att komma.

Det finns ett flertal programpunkter omkring utställningen, och om allt går att läsa på konsthallens hemsida.

Arrangörer är Skövde Kulturhus, Svenska kyrkan i Skövde, RFSL Skaraborg och Sensus inom projektet Rosa Elefanten med bidrag från Västra Götalandsregionen.

Att vara kyrka på nätet

2011-09-06T22:12:00.000+02:00

Idag har Helena Taubner och jag föreläst på medarbetardagen för anställda inom Skara stifts område. Vi livesände med hjälp av bambuser, och du kan se hela föreläsningen här. Enjoy!

Predikan på Tionde söndagen i trefaldighetstiden. "Nådens gåvor".

2011-08-28T09:12:00.003+02:00

Igår var det ännu en av alla de lördagar som inte kan beskrivas som annat än festdagar i vår kyrka. Fyra barn döptes i Våmbs kyrka.
En i taget kom de med sitt dopfölje, Joel, Hannes, Nils och Edwin.

Christine, Margareta och jag tog emot familjerna och tillsammans ringde vi i kyrkklockorna, sjöng psalmer, stämde in i trosbekännelsen. Stolta faddrar läste evangeliet om Jesus och barnen, vi tände ljus, bad för barnen och deras familjer och jag öste vatten på barnens huvud. I Faderns, Sonens och den heliga andes namn, och livets Gud har uppfyllt dig med helig ande som hjälper dig att varje dag leva i ditt dop. Den som tar emot detta barn i mitt namn, tar emot mig. Den som är minst av er alla, är stor.

Kallad att vara Jesu lärjunge och upptagen i Guds familj. Inte för att någon av grabbarna hade intjänade poäng att hämta hem hos Gud, utan för att Gud vill. Dopen följes av dopkalas, och medan dopbarnen lagts för att sova middag står Lukasevangeliets ord som en gloria runt deras huvuden : Den som är minst bland er, han är stor.

Så kommer timmar läggas till dagar, och dagar läggas till år. När vi möter nya konfirmander, vet vi att de kommer med olika förutsättningar. För några familjer har bebislyckan så småningom bytts i en ständig kamp att få livspusslet att gå ihop. En del konfirmander kommer med trygghet och lugn i ögonen, andra är inte helt säkra på att de ens bör leva. Några sitter som på nålar för att rusa i väg till hockeyträningen, andra dröjer sig kvar i kyrkan för att slippa grälen hemma där orden far och träffar hjärtat som nålstick.

Vi vill gå tillbaka till dopet. Tillbaka till källan, och konfirmanderna får i läxa att gå hem och leta upp ett fotografi från dopet. Vilken kyrka, vilka är mina faddrar?
Väggen fylls av sen av de sötaste varelser med stolta föräldrar i trendiga 90-talsfrisyrer, och vi talar om hur det blev i livet. Vad tycker du om att göra? Har Gud varit med dom här åren? Går det att tro på en Gud som bryr sig nu då?
Även den struligaste tonåring får återigen höra att hon är stor och en förebild för vuxenvärlden. Ingen ska hindra detta barn att komma till Jesus, ty Guds rike tillhör de barn som sitter och väntar på Skövdes alla barnavårdscentraler, men också de barn som hänger på resecentrum eller som gråter sig till sömns för att de inte fått MVG på senaste provet.

Någonstans i allt liv har det tillkommit en ytterligare dimension. Att inte räcka till. Duga. Det räcker inte längre att bara vara. Världen utanför ställer krav, men de är ändå ljusår från de krav jag ställer på mig själv.
Flera bibeltexter tar upp förhållandet mellan att vara och att göra, det är inte konstigt eftersom bibeln handlar om livet. Berättelsen om Marta och Maria, till exempel, där Marta fixar fika medan Maria tar tillfället i akt att utveckla sitt ”vara”.

Någonstans i allt liv räcker det inte längre att vara en människa. Att skaffa sig en utbildning och börja jobba är inte problemet. Däremot om man börjar tro att ens värde som människa beror på var eller om man jobbar, på årsinkomst eller adress i folkbokföringsregistret.

Det här gäller också i det kristna livet, och det bör man hålla i minnet när Paulus berättar om nådegåvorna. Några i församlingen har fått gåvan att meddela vishet, någon kan meddela kunskap, någon får gåvan att tro, andra får gåvan att bota och göra under. En kan tala olika slags språk, andra kan tolka dem.
Det här gör anden, livskraften, som den själv vill. Gåvorna behövs, och de gäller inte bara i kyrkans liv eller i de verksamheter som ingår i församlingsinstruktionen för Svenska kyrkan i Skövde, utan för hela livet.

Alla har fått något att bidra med, ingen enda människa är utan någon nådegåva att användas till hjälp för andra människor. Utan dessa gåvor, talanger, från Gud som skapat världen och håller den i sin hand med goda händer, skulle vårt gemensamma liv i samhället inte fungera.

Men ditt värde som människa ligger inte i om du kan skriva intresseväckande insändare, om du kan baka gott fikabröd eller om du är en fena på sammanträdesteknik.

Nej, det värdet är dig givet just därför att du är en människa. Författaren till Psaltarpsalmen 8, vill besjunga Guds himmelska prakt med ett barn, ett dibarns mun, och utbrister:

När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.

Du är krönt med ära och härlighet, står det i Bibeln.
Det innebär inte att livet alltid är härligt. Det innebär inte att vi alltid vågar lita på Gud. I Josuas bok beskrivs hur folket sa att de aldrig skulle överge Gud. Det berättas om ökenvandringen från Egypten till det utlovade landet, då Gud hjälpte men inte alltid fick den respons han väntat. Men trots att de inte vågade tro på en Gud som inte alltid visade sig så tydligt, utan istället byggde sig en guldkalv att tillbe, förlorade Israels folk aldrig sin status som utvalt folk.

Jesus valde inte ut något folk. Han vill dra in allt folk i sin närhet, och bland dem ser han några som han särskilt vill lyfta upp.

Han ser hur barnfamiljerna närmar sig med sin önskan att få välsignelse över sina liv och sina barn. De som anser sig stå närmast Jesus visar bort dem. Jesus har väl viktigare saker på agendan? Men när Jesus ser det blir han arg. Låt barnen komma hit till mig, och hindra dem inte! Det är dom som äger Guds rike! Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer inte dit in.

Så lyfter han upp barnen i famnen, lägger händerna på dem och välsignar dem.
Det är den största nådegåvan av alla Guds nådegåvor. Och det är en välsignelse man kan leva länge på. Ända in i evigheten, faktiskt.

Psalm 87:
Våga vara den du i Kristus är, den i hans tanke, den i hans kärlek, den i hans ögas eviga ljus du är.
Intet äger du som ej han dig ger. Kravet och kraften, viljan och verket strömmar ur samma källa från bergen ner.
Skuld och rädsla trycker dig inte mer. Nu är du fri att älska och tjäna dem som du möter: Jesus som bor i dem.
Redan är du den du en gång ska bli: dömd och benådad, död och uppstånden, älskad och ett med honom som gjort dig fri.
(Anders Frostenson)

Hålls i S:ta Helena kyrka, Skövde

Partier i kyrkan. Om skillnad mellan folk och folk

2011-08-27T19:59:00.008+02:00

Med anledning av att Moderaterna vid sin partistämma föreslås låta bli att kandidera som Moderaterna i kyrkovalet 2013, enligt DN, Kyrkans tidning med flera, har även skövdetidning SLA en ledartext med budskapet att partier i kyrkan bör förpassas till historiens skräpkammare.

Ledaren i SLA 27/8 om kyrkopolitik och moderata kyrkopolitiker innehåller några element som absolut inte bör lämnas okommenterade. Visst kan det ifrågasättas att politiska partier ”ställer upp” i kyrkovalen. I en demokrati får och bör vi ifrågasätta. Men hur stämmer det med demokratiska värderingar att påpeka olämpligheten i att kandidera för en viss grupp i ett visst sammanhang?

Vad moderat politik har med kyrkans tro, bekännelse och lära att göra får moderaterna svara på. Däremot ser jag hur moderata kyrkopolitiker i kyrkomötet med kunskap och kompetens tar ansvar för kyrkans finanser, organisation, personal – liksom för kyrkans tro och bekännelse. Framförallt är de engagerade kristna människor. Visst kan de engagera sig ändå, utan moderat partikassa.

Varför ska de då ”ställa upp” som moderater? Svaret är i en demokratisk kyrka enkel: just därför att de kan. Den grupp som samlar tillräckligt många intressenter är välkommen att kandidera i kyrkovalet. De politiska partier som ”ställer upp” gör det för att de tycker att det finns anledning till det. De företräder våra medlemmar i en organisation som lever av medlemmarnas kyrkoavgifter. Det ger trovärdighet. De har erfarenheter av näringsliv, kommun, landsting och riksdag.

I ledaren framhålls moderaterna som det parti som först ut tar steget ut ur kyrkopolitiken. Det är fel. Varken Folkpartiet Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet ställer som partier upp i de kyrkliga valen. Att ledarskribenten inte har kontrollerat vilka nomineringsgrupper som representeras i Kyrkomötet devalverar förtroendet för hela texten som sådan, och får den att framstå som tendentiös.

Visst kan moderater, socialdemokrater och centerpartister lämna sina partier i de kyrkliga valen och kandidera för POSK, partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Men frågan är om det känns särskilt lockande efter att i åratal fått sitt kyrkliga engagemang ifrågasatt.

Svenska kyrkan behöver inte färre som engagerar sig. Vi bör vara glada för var och en som vill vara med och ta ansvar. Gud gör inte skillnad på folk och folk. Det bör vi inte heller göra.

Uppdatering 29/8: Ulf Bjereld skriver bra om det här.

Kyrkan - en klassfråga

2011-08-23T23:37:00.004+02:00

KYRKAN – EN KLASSFRÅGA?

Arr: Seglora smedja, Sigtunastiftelsen och Sofia församling i samarbete

4 september 2011

PROGRAM

11.00 Högmässa

12.30 kyrklunch

13.00-14.30 Paneldiskussion. Medverkande: Karin Långström Vinge, Jonas Bromander, Niclas Blåder, Anna-Karin Hammar. Samtalsledare: Ewa Lindqvist Hotz och Helle Klein.

Plats: Sofia kyrka, Södermalm, Stockholm

Om offentliga ljud. Krönika i Skövde Nyheter idag

2011-08-18T20:13:00.000+02:00

Skulle du vilja leva ditt liv ljudlöst? Jag skulle inte det. Jag är tacksam för att jag fötts med fungerande hörsel, även om jag skulle vilja stänga av öronen ibland.
Jag är övertygad om att ljud påverkar oss i lika hög utsträckning som ljus och dofter. De offentliga ljuden vi har i vår omgivning är därför av stor betydelse för humör och hälsa.

Fina ljud för mig är klingande barnskratt, den gurglande kaffemaskinen på jobbet, välkomnande hundskall och den älskades röst i gryningen. Musik naturligtvis, och så havsbrus och fiskmåsar vilka mina bohuslänska gener kräver visst mått av varje år.
Nervös blir jag av ljudet av inbromsande tåg som tutar. Fantasin skenar iväg. Rådjur? Ledsen människa som tror sig se sin sista utväg?
Kyrkklockor däremot gör mig varm i hjärtat och tar mig med in i en annan dimension av tillvaron. Kyrkklockorna ger bra tidsangivelser också - som en relik från tiden före modern tideräkning.

Så finns det naturligtvis irriterande ljud också. I allmänhet brukar folk störas av trivialiteter som avhandlas offentligt i mobiltelefon. För min del går det bra. Alltid kan man snappa upp några nya matidéer från samtal om kompletteringsinköp och grillförberedelser. Tänk vad duktiga folk är – fixar och ordnar för att livet ska vara så gott som möjligt.

Självklart blir jag irriterad och sänkt av vissa ljud. Vuxna människors gnäll, tystnaden som uppstår när laptopen laddat ur, sopmaskiner i centrum precis när jag ska prata i kyrkan, jodå.

Eller hissrösten på Elins Esplanad som efter att man trött åkt på självscanningsavstämning kvart i tio på kvällen med 47 varor hjälper en ner i avgrunden med orden ”kör neråt. Plan noll. Dörrarna öppnas”. Då anar man att slutet är nära.

Frälsarkransen i din smartphone

2011-08-14T08:41:00.003+02:00

Ingen har väl missat att Frälsarkransen numera finns som app?
Jag tycker att mobilversionen av radbandet är jättebra. Jag började använda Frälsarkransen när den lanserades på 90-talet, och därefter lite då och då. Men jag tycker att radbandet som design är ganska klumpigt. Den här passar mig utmärkt!

Itunes
Verbum förlag

A propos Pride

2011-08-07T09:07:00.006+02:00

Varje år hörs kritiska röster om Pride. I år inte så mycket om temt - öppenhet - som runt det faktum att fler heterosexuella ansluter sig. Var finns Pride, den plats där man som flata kunde få känna sig normal i betydelsen i majoritet?

Svaret ligger i att Pride har olika funktioner. Ur politisk synvinkel handlar det om att sätta fokus på de reformer som genomförts och som behöver sätta sig i folks medvetanden och attityder, samt blicka fram mot det som fortfarande behöver göras. Dit hör, i svensk kontext, naturligtvis kravet på slopad tvångssterilisering, skilsmässa och svenskt medborgarskap vid könskorrigering.

Politiska beslut är en sak. Attityder en annan, och i den bästa av världar skulle de kunna lagstiftas fram. Eftersom det inte är möjligt är valfrihet för närvarande enda vägen att gå. Stockholms läns landsting har politiker infört vårdval också inom gynekologi.

Svenska kyrkan har också mer att göra. Mer hbtq-kompetens. Valfrihet som fungerar när det gäller kyrkliga handlingar som dop, vigsel och begravning. Precis som inom vården är det viktigt att få möta en präst eller diakon inom kyrkan som man har förtroende för. Och när det gäller kyrka och hbtq, är förtroendet fortfarande lågt. Det bevisas bland annat av det faktum att giftaslystna homosexuella par i högre grad väljer det borgerliga alternatiet än det kyrkliga.

Åter till Pride. Dagens Nyheters ledare är bra och påminner om behovet att rikta blicken mot dem i andra länder som fortfarande inte kan leva i öppenhet. Den internationella solidariteten är viktig, men bör kompletteras med ett mer solidariskt tänk än nu vad gäller flyktingpolitiken. Det går inte att utvisa människor som på grund av sexuell orientering riskerar dödsstraff i sina hemländer.

Men det finns de i Sverige som också kämpar med garderobsdörren. Pride handlar om såväl politisk manifestation som personligt mod. Som kristen känner jag ett ansvar att visa alla, men framförallt kristna syskon i tron hur en hbt-vänlig läsning av Bibel och bekännelse inte bara är möjlig utan helt enkelt den enda vägen. Det handlar om urval och tolkning. Biblisk samhällskunskap. Nu består tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken.

Åke Bonniers tankar i Pridetid
Helena Taubner om trångsynthet och hbt-frågor

Ps. Religion och hbt är en känslig kombo. Satirgruppen Grotescos enligt mitt tycke tänkvärda allvarligt roliga framträdande "Det är bögarnas fel" har enligt svt polisanmälts, och i kommentarsfältet hos dagen.se finns en del upprörda kristna röster.

Ps. Stort grattis, Magnus Kolsjö, Erik Slottner och Caroline Szyber. Dagen återger kritik från kristdemokraten Tuve Skånberg som menar att de inte längre har någon trovärdighet att företräda kristdemokratisk politik. Men, men. Välkomna till Folkpartiet!

Två riktiga surtweets

2011-08-03T14:29:00.002+02:00

"Alla EU-länder måste erkänna båda föräldrarna"

2011-08-03T10:02:00.002+02:00

14 av 27 EU-länder har infört möjligheten att ingå samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Resten står passiva eller motarbetar aktivt samkönade pars rättigheter. Om inte en skarp påminnelse räcker om vilka skyldigheter alla EU-länder har, måste staterna i fråga anmälas till Europadomstolen, skriver EU-parlamentarikern Cecilia Wikström på DN Debatt."

Happy Pride!

2011-08-01T09:17:00.008+02:00

Idag inleds Pridefestivalen, och invigningstalare är Thomas Beatie, mannen som fött tre barn. På 90-talet genomgick han könskorrigerande behandling, men behöll reproduktiva kroppsdelar.

I Sverige är det inte möjligt. Här måste människor steriliera sig innan de genomgår könskorrigering. Det är en form av tvångssterilisering som fler och fler vänder sig emot. Dags för Svenska kyrkan att uppdatera sig också.

Läs mer om Amanda, och Ulrika Westerlunds brev till KD:

"Ni ska besluta i frågan om ni som parti anser att Sverige ska ha kvar en lag som ger staten rätt att utsätta människor för påtvingade kroppsliga ingrepp, en lag som ger staten rätt att tvinga personer som vill byta juridiskt kön att sterilisera sig.
Förra veckan gav Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, ut en rapport om situationen för hbt-personers mänskliga rättigheter i Europa.
Rapporten belyste särskilt situationen för transpersoner och fokuserade bland annat på det djupt problematiska med att stater har lagar, som den svenska, som kräver att människor genomgår fysiska ingrepp för att uppnå en social rättighet. Kommissionären rekommenderar, under rubriken "Privatliv", Europarådets medlemsstater att: "Avskaffa sterilisering och andra obligatoriska medicinska ingrepp /... / som krav för att en person ska få sin könsidentitet juridiskt erkänd."

SvD
Trollhare
Om fantastiska Anna i DN

Syrlig vinbärspaj

2011-07-28T23:13:00.003+02:00

Det finns inte mycket som är godare än en hemgjord paj med färska bär eller frukter. Idag gjorde jag en paj på vita vinbär, och den blev riktigt god! Man får vara beredd på att det blir syrligt med vinbär, men det kan ju balanseras med mera vaniljsås.Den här pajdegen är enkel och bra, och passar till det mesta.

Kolla så att du har margarin, mjöl, havregryn, socker, vaniljsocker hemma. Kolla så att ingen har lagt någonting i ugnen, och ställ sedan in den på 225 grader.

Tag fram matberedaren. Skär 150 g margarin i tärningar och lägg i matberedaren. Fortsätt med 2 dl vetemjöl, 1 dl havregryn, 1 dl socker och vaniljsocker efter tycke och smak. Mixa i någon minut, tills du får en jämn deg.

Lägg en klick flytande margarin i en ugnsfast form och smeta ut med hushållspapper. Lägg sedan degen i formen i önskad tjocklek. Jag brukar använda två skedar, för att kladda så lite som möjligt.

Sen ställer jag in formen i kylen en liten stund. Om du har vinbär på kvist, kan du använda tiden till att avkvista bären. Tänker du lägga på frysta blåbär, så är det en god idé att ha tinat dem innan. Låter du dem ligga i ett durkslag en stund, så rinner den mesta saften av, och du får en torrare paj.

Lägg sedan på bären i formen. Hur mycket bär du vill ha bestämmer du själv. En del gillar själva degen mer än bären, och om du hör till den skaran, så använd bären mer som dekoration. Själv vill jag gärna ha ett berg med bär. Och deg, haha.

Grädda i ugnen cirka en kvart. Servera med vaniljsås, glass eller vad du tycker passar.

Lycka till!

Viktiga texter om terroraktionen i Norge

2011-07-26T11:17:00.003+02:00

Här följer några av de länkar jag skickat via twitter och facebook senaste dygnen. Bör läsas.

Prableen bloggar om sin upplevelse

Jag hade mördaren som "vän" på facebook

Storasyster i vassen: Inte bara ofattbart

Jens Stoltenbergs tal i Oslo domkyrka

Deeped om försoning

Ulf Bjereld har läst manifestet

Helena Taubner diskuterar också dilemmat: öppenhet om Breiviks tankar eller inte?

Emmas blogg Utoyahelvette

A prayer for the people of Norway and for all victims of violence and terror/ World Council of Churches

2011-07-24T00:25:00.003+02:00

God of life, God of love:
In the face of unbearable tragedy we turn to you;
hear our cry, listen to our prayers, to our words, to our silence ...

God of healing, God of mercy:
Hear our prayers for the people of Norway;
for all in deep distress, for all who grieve, for the injured and the shocked, for those in despair.

May they be cared for and comforted.
For all in the emergency services working long hours to search, to listen, to care, to protect, to heal. May they be given strength and also find support.

God of mercy, God of peace:
Hear our prayers for all around the world facing terror and unspeakable violence;

May violence be overcome and the path to peace be found.

All human life is fragile, each of us is precious in your eyes,
Teach us to value one another as you value us.

God of justice, God of courage:
We pray for all leaders in times of crisis,
That they may act for the common good, offering hope and not fear.

God of courage, God of transformation:
We pray for our churches,
That they may be places of openness and forgiveness, planting the values of peace and justice in society.

Transform all fundamentalism and vengeance into attitudes that make for reconciliation.
May we learn to be children of your kingdom of love.

God of all grace and all thankfulness:
In gratitude we pray, giving thanks for the prayers and encouragement which come from so many people and places at this time of suffering, pain and mourning. We learn global solidarity in a time of crisis; may we not forget one another in less stressful times ahead.

These prayers and the heavy silence of our hearts we offer in the name of your son Jesus Christ who trod the path of peace in the face of violence.

Amen

Kyrkornas världsråd på Facebook

Den rätta vägen att gå

2011-07-23T10:34:00.000+02:00

George W Bush, 9/11: "We're gonna hunt you down."

Jens Stoltenberg, 22/7: "We will retaliate with more democracy."

Vad händer?

2011-07-22T21:53:00.002+02:00

Bombning och dödsskjutningar i Norge. Norge, liksom. Plötsligt kommer världshändelser så nära. Jag hoppas de får koll på läget där borta. Och att Sveriges krisledning är vaken.

Svenska Dagbladet

Svält på Afrikas horn

2011-07-21T19:41:00.005+02:00

Samtidigt som duktiga svenskar står i vasken och sköljer rent sina mjölkförpackningar fortsätter torkan skörda offer.

Omkring 10 miljoner människor är i behov av mat och vatten, hundratusentals befinner sig på flykt. ”Situationen vi ser i Afrika just nu är en av de absolut allvarligaste på mycket länge”, säger Per Byman, chef för Sidas humanitära arbete, till dn.se.

Det ger perspektiv på tillvaron, minsann. Vi bör inte sluta tänka på klimatet, ty klimatförändringar lär vara en anledning till naturkatastrofer.

Men, gör en insats. Jag har sms:at HUNGER till 72 950 – då har jag bidragit med med 50 kr till Svenska kyrkans arbete mot hungern.

Läs mer på Svenska kyrkans internationella blogg.

Mirjam eller Mose- bloggen uppmärksammad av Kyrkans tidning

2011-07-18T16:33:00.003+02:00

Kyrkans tidning har i sin nätupplaga idag uppmärksammat vår blogg och vår sida på facebook.

Vi tackar och bockar!

Mirjam eller Mose?

2011-07-17T20:56:00.006+02:00

Nästa år är det dags att utse efterträdaren till biskop Erik Aurelius. Vi samlades, präster och diakoner i Billings kontrakt, och funderade kring sökprofilen.

Vi kom snart fram till att det vore bra med ett öppet och brett samtal om nästa biskop, och tillsatte därför en arbetsgrupp bestående av Mats Bengtsson, komminister i Skultorp, Katarina Lindgren, diakon i Skövde, Richard Mellgren, präst i Värsås och jag själv.

Vi satte upp 7 kriterier och beslutade oss för att kommunicera inte bara afk utan också via Bloggen Mirjam eller Mose och via facebook.

Det känns mycket bra att komma igång med det viktiga tänket för Skara stift, och helt i tiden att ta den gamla traditionen biskopsval ut i sociala medier!

Agnes skriver bra om abortargumentation

2011-07-17T17:33:00.004+02:00

Det som kännetecknar en bra krönika, tycker jag, är att man får någon form av aha-upplevelse. Antingen att man får ord på en tanke eller känsla man burit på, eller att man får en tanke att ta spjärn emot.

Just när man tror att abortdebatten tagit ut sina sista svängar, drämmer Agnes Arpi i egenskap av vikarierande ledarskribent på Expressen, till med viktiga frågor till antiabortföreningen MRO som exponerar foster i opinionssyfte:

"Men vems barn är det på bilderna? Vem gav sitt samtycke till att dessa foster skulle exponeras i politiskt syfte?
Hur är denna exponering förenlig med principer om fostrets värdighet och skyddsvärdhet?"

Den som aktivt tar ställning, bör föregå med gott exempel. Och förklara vem som har bestämmanderätt när det gäller fosters integritet.

Agnes tar också upp en viktig tråd i hur antiabortfolket ser på oss andra. Vi är inte abortförespråkare. Däremot ska de aborter som sker vara tidiga och säkra. Det är dessutom mer effektivt, tänker jag, att använda sakliga argument istället för att försöka skrämmas med dokumentära gynekologiska bilder.

Eller som Agnes skriver, "om en bild medvetandegör, avtrubbas man av hundra".
Feministbiblioteket

Milfshake (surt feministiskt blogginlägg)

2011-07-15T18:19:00.005+02:00

Jag anser att Dagens Nyheter är en seriös tidning. Varför man då blandar sig in i en tävling där denna reklam finns med är en gåta. Och hur ett seriöst hälsoföretag kan okeja från början är en ännu större.

Produkten som reklambyrån Ruth ägnat sig åt är alltså en shake för viktkontroll. Tanken är kanske att det ska vara roligt och att man ska tänka på en milkshake, men med ordvitsen milfshake istället.

För den som inte vet vad milf är, så är kan det syfta på dels Moro Islamic Liberation Front, en muslimsk frigörelsegrupp på Filippinerna,men det är också ett begrepp inom pornografisk industri där intresset riktas mot mödrar, eller medelålders (Mother I´d like to f**k).

Skrattet fastnar i halsen. För mig handlar det inte om att man kopplar ihop porrindustri med bantningspreparat och går vägen via människor som varit gravida och fött barn. Det som stör mig är att pornografi är så normaliserat i dagens samhälle att inte många egentligen verkar bry sig.

För mig handlar pornografi om spel på samma planhalva som faktorer som gör att unga kvinnor i Kamerun får sina bröst bortbrända för att risken att de ska våldtas ska minskas, som Svenska Dagbladet idag rapporterar om.

Jag tar gärna en shake då och då. Jag föredrar chokladsmak. Och Friggs är ett företag vars produkter jag uppskattar. Låt oss kvinnor få banta ifred och gör inga insinuanta kopplingar till porrindustrin. Skämmes!

Knuff

Om friskolor i Skövde

2011-07-14T12:24:00.005+02:00

Lärarnas Riksförbunds ombud i Skövde, Olle Björk, intervjuas i dagens Skövde Nyheter angående den etablering av förskolor och skolor i enskild regi som skolnämnden vill se i Skövde. "Det slår mot lärare, elever och föräldrar om det kommer fler friskolor", menar han.

I Skövde finns idag tio förskolor och grundskolor i enskild regi. De är Montessori, Bäckagårdens förskola i Skultorp, Frälsningsarmén, Förskolan Ur och Skur, Kameleonten, Kungshuset, Förskolan Tryggis, Trollbergets förskola, Raoul Wallenbergförskolan och Mia skola med grundsärskoleverksamhet. Dessutom finns gymnasierna Folkuniversitetets gymnasium, IT-gymnaiset, Lichrons teknikgymnasium, Plusgymnasiet, Skövde praktiska gymnnasium och Volvogymnasiet.

Jag tycker att de enskilda skolorna, eller "friskolor" som de ofta kallas i dagligt tal, är bra komplement till den kommunala verksamheten. Mångfald och valfrihet gynnar lärare, elever och föräldrar, och jag har svårt att se hur ytterligare etableringar skulle inverka negativt.

Naturligtvis måste skollag och läroplaner följas, konfessionella inslag ska vara frivilliga och Folkpartiet vill också att skolinspektionen ska kunna stoppa vinstuttag ut skolor som inte upprätthåller kvaliteten. Å andra sidan måste också friskolorna ges samma möjligheter som de kommunala enheterna.

Vad nybakade studenter vid Lichron och Volvogymnasiet tycker, kan man läsa i SLA 13/7. Med en yrkesexamen i bagaget har samtliga studenter fått jobb. "Jag valde Lichron-utbildningen eftersom jag visstre att jag nästan säkert skulle få jobb efteråt", säger Henric Hilmersson.

77 ungdomar har nu sökt till Lichrons 40 utbildningsplatser till hösten. Volvogymnasiet har två sökande per plats. Som volvostudent blir man visstidsanställd direkt när de börjar gymnasiet, garanteras praktik och sommarjobb. I juni tog 46 elever studenten, och några av dem fick tillsvidarekontrakt, andra visstidsanställningar och några tog tremånaderskontrakt eftersom de ska studera vidare. Rektor Hans Karlsson menar att de nästan kan lämna en garanti till dem som börjar på Volvogymnasiet att de får jobb efter avslutad utbildning.

Är killar dummare än tjejer? Krönika i Skövde Nyheter, 14 juli

2011-07-13T21:37:00.001+02:00

Är killar lata och dumma? Varför har annars tjejer lättare än killar att nå skolans mål? Skolnämnden senaste jämställdhetssatsning handlar om att belöna den skola som bäst minskar glappet mellan tjejers och killars resultat. Ur ett genusperspektiv tillstyrker jag naturligtvis eftersom det inte bara handlar om statistik (jo, vi studerar måluppfyllelsestatistik på nördnivå) utan också om värderingar: varje elev har rätt till god utbildning, och finns det strukturella hinder ska de så långt som möjligt elimineras. Killar är, generellt, naturligtvis inte lata och dumma.

Barn har hundra språk, och oavsett kön gynnas de om paletten av metoder breddas. Ett exempel är allt som går att utvinnas ur idrottens värld. Den årliga Klassfotbollen är dessutom en utmärkt arena för samverkan mellan familj och skola. Här kan adrenalinstinna barn som inte står ut med mer än tio minuter i läsgruppen få glänsa till glädje för hela klassen. För några kan det säkert vara provocerande att hamna i en situation där de ordinarie klassrumsfärdigheterna inte riktigt räcker till och få lära sig att alla behövs i den här världen.

Genom en så enkel idé som fotboll tränas laganda (demokrati), schysst spel (etik), svenska (vårdat språk), matte (hur många minuter är det kvar?), geografi (vilka lag ingår i La Liga?) och jag undrar om inte studiemotivationen skulle öka om denna form av lärande kunde utvecklas ytterligare.

Fotboll handlar också om att kunna drömma sig bort. När spelet förflyttas från gräsplan till tevespelet Fifa11 kan även jag göra mål på Milans målvakt, och mitt favoritlag Elfsborg kan på allvar utmana Barcelona. Men när jag inlett Anders Svensson i frestelsen att tackla sig till rött kort tre matcher i rad, är det inte utan att jag sänder en längtans tanke till verkligheten i kommunfullmäktige och kyrkomötets plenum. Där kan man i alla fall begära votering vid upplevelse av tveksamma domslut.

Kvinnokliniken på KSS anmäld igen

2011-07-12T16:55:00.009+02:00

Kvinnokliniken och förlossningsavdelningen vid KSS i Skövde är återigen anmäld till Socialstyrelsen, skriver Sveriges Radio Skaraborg. Den här gången av ett par som upplever att de inte fick tillräckligt stöd under förlossningen och sedan inte heller efteråt, när barnet avlidit.

Det är inte första gången missförhållanden avslöjas, och förra gången skrev jag bland annat följande:

"Man kan ju bara föreställa sig den mardröm det måste innebära att ha värkar och veta att något är fel, och då inte bli trodd eller seriöst bemött av personalen. Att barnet dessutom dör är inget annat än en katastrof.

Vissa saker får inte hända. Barn på förlossningsavdelningen får inte dö därför att personalen är upptagen med annat, dricker kaffe, för att sugklockan är upptagen, för att det är fullt på operationsavdelningen, eller för något annat skäl. Det måste finnas en punkt i arbetsrutindokumentet som heter "vad vi gör om vi har akuta kejsarsnitt på gång, när operationssalen är upptagen. "

Personalen måste göra allt som står i deras makt för att rädda liv. Därför riktar Socialstyrelsen med rätta hård kritik mot avdelningen.

Också när det gäller bemötandet behövs säkert uppdateringar. Som patient har man ingen som helst rätt att kräva någon vårdinsats. Man är helt och hållet beroende av aktuell personals kompetens, omdöme och goda vilja. Detta gör att patienten är i underläge, och det förstår nog inte alltid personalen.

Att kvinnan känner sin kropp bäst, och som faktiskt har levt med sitt barn i magen ett antal månader och vet precis hur det "brukar kännas", är ett faktum som alltför oftast nonchaleras.

Men behöver hela avdelningar kompetensutvecklas för att personalen just denna dag gör misstag? Jag tror att de allra flesta undersköterskor, barnmorskor och doktorer är människor med just kompetens, omdöme och god vilja. Några få borde kanske syssla med annat än människor, och jag tror det är, liksom på alla arbetsplatser, väl känt vilka dessa är.

Om vi kunde få ett samhälle och ett vårdsystem där man som personal faktiskt vågar stå upp, ta sitt ansvar och våga säga: Men förlåt, det här var faktiskt mitt fel, jag har brustit i mitt ansvar både professionellt och medmänskligt och kommer att göra det här och det här för att det inte ska upprepas, då skulle vi slippa svepande förklaringar som systemfel och att de flesta är nöjda eller hög arbetsbelastning och annat som ju faktiskt inte kan föras i bevis.

Med ett personligt ansvarstagande skulle den vårdskadade patienten säkert känna mer av upprättelse och möjlighet att gå vidare i livet. Trots att påtvingade utbildningar säkert inte är gynnsamt för motivationen, känns det tryggt inför framtiden att kvinnokliniken nu kommer att arbeta med bemötande - och kompetensfrågor. "

Tillägg 17:13: En läsare påpekar att det varit ett ärende till emellan, och då gällde det vårdskador.

Eftertanke i Kyrkans tidning nr 27/28: Tredje söndagen i trefaldighetstiden

2011-07-09T13:04:00.002+02:00

Välkommen hem! Förlorad och återfunnen - livet innehåller alltid nya chanser, och vägen hem är, om än inte spikrak, så ändå förhoppningsvis med lyckligt slut, precis som i berättelsen som den förlorade och återfunne sonen.

Ibland tänker jag att Gud - eller för att tala med KG Hammar - bilden av Gud, som är förlorad och återfunnen. Eller snarare: det gör inget om den förloras, för att kunna återfinnas. En del påstår att om teologi och bildspråk förnyas och moderniseras, så kommer kyrkans budskap att bli mer intressant för nutidens folk. Men jag tror inte att vi behöver bredda vårt tal om Gud för gudstjänststatistikens skull, utan för att göra Gud rättvisa.

Så vad är det för gudsbilder som möter oss i söndagens texter? I Jesajas bok säger Herren att ”som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er.” Fadern på trappan, som tar emot den ångerfulla sonen och försöker lugna den hemmavarande, har traditionellt tolkats som Gud själv.

Båda bilderna av Gud är egentligen lika stereotypa. Modern bär barnen i sin famn, gungar på knäet och tröstar. Det är en fin bild, men när den tas fram för att bejaka Guds ”kvinnliga” sida blir tanken ändå inte särskilt normbrytande: kvinnans huvuduppgift är traditionellt just denna. Annat är det i Första Petrusbrevet, där vi uppmanas böja oss under Guds starka hand, ”så att han upphöjer er när tiden är inne.”

Att en far tröstar sitt barn är inget konstigt, men kan vi tänka oss en gudsbild där det är en kvinna som ska upphöja oss? Vågar vi verkligen så starka kvinnor? Varför är det för en del så provocerande att referera till Gud i feminin form? Varför ta Jesu ord om ”Fader vår” på exklusivt allvar, när andra jesusord nästan nonchaleras?

Jag läser berättelsen om den förlorade sonen, och undrar var sönernas mamma är. Jag funderar också på hur händelserna hade utvecklat sig om pappan faktiskt hade rest iväg och letat rätt på sin son. Han fylldes ju av medlidande när han fick syn på sonen, och det tyder på att han haft någon form av information om hans tillstånd.
Ska vi se det här som en av Guds metoder för att nå oss människor – låta det gå riktigt illa – och sedan stå beredd med plåster och gödkalv när vi äntligen ”kommer tillbaka till oss själva”?

Mångfalden i våra berättelser om Gud är alltså oerhört viktig. Jag bläddrar tillbaka några versar i Lukasevangeliet. Om en kvinna tappar bort ett silvermynt, tänder hon en lampa, hon sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det. Det är inte utan att jag lite försiktigt önskar att fadern på trappan hade kommit på den idén han också.

Läs helgens texter

Introduktion till kyrkan

2011-07-06T14:54:00.005+02:00

Direkt från trycket - introduktion till kyrkan - som är en bok av tre i ett nytt grundläggande teologipaket från Verbum. De andra introduktionerna är kristen tro och Bibeln, och de är skrivna av Gunilla Lindén. Vi har tänkt kortfattat, informativt och grundläggande - perfekt bokpaket för den som är nyfiken på kristen tro.

Utgivning i augusti!

Littorin och sanningen

2011-07-02T09:20:00.007+02:00

Almedalsvecka igen, och i allt bra som händer riktas medias intresse också mot politikerkändisarnas privatliv. Nu kommer mer fakta fram om Sven-Otto Littorin i Aftonbladet och frågan ställs om inte rikets säkerhet hotats när Littorin chattat med ljusskygga personligheter inom den kriminella sektorn. Vad ska man säga? Aningslöst? Orutinerat?

Jag citerar mig själv ur ett blogginlägg förra året:

"Sen undrar jag - oavsett om Littorin är skyldig eller ej - varför det är så svårt att vara uppriktig med sexköpen? Ponera att du tycker det är helt okej - en extra krydda i tillvaron där du får vad du betalar för som vilken tjänst som helst - men varför då inte stå för det? Det finns flera debattörer idag som radar upp det ena goda skälet till det andra att slopa sexköpslagen, så argumenten behöver inte filas på.

Eller är spänningen med sexköp just att det är förbjudet? Eller är det själva betalningen som är vitsen?"

Och vad har Sven-Otto Littorin med bordellen i Almedalen att göra?

Å andra sidan, är det överdrivet och över gränsen att fortsätta drevet mot Littorin? Läs Mina moderata karameller, till exempel.

Sen tycker jag att det är en säkerhetsrisk för mänskligheten att tvångssterilisera människor som vill ändra sitt juridiska kön. Det tycker Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter,Thomas Hammarberg också, dock inte Kristdemokraterna.

Påven twittrar

2011-06-30T08:19:00.005+02:00

Påven har nu skrivit sin första tweet på vatikanens konto @news_va_en, i samband med lanseringen av den nya nyhetsportalen news.va. Spännande att påven vågar prova nya grepp. Hoppas nu att det inte blir någon form av "megafontwittrande", utan att han och vatikanen använder mediet som nätverkande.

Säkert är iallafall att romersk-katolska kyrka är en kyrka i tiden, i alla fall medialt sett.

Kyrkans tidning

(Förresten, läs gärna POSK:s valblogg om svenskkyrklig opinion.)

Tveksamt besvarad motion

2011-06-28T20:49:00.003+02:00

Tyvärr kunde jag inte tjänstgöra vid stiftsfullmäktiges majsammanträde, så jag kunde inte delta i debatten omkring Egbert Schüttes (Frimodig Kyrkas) motion "Att vända trenden". Om man bortser från den vanliga av lätt pessimism anstrukna tonen, så efterfrågar motionären något viktigt.

Egbert Schütte ville att stiftsstyrelsen skulle ges i uppdrag att genomföra en inventering av stiftets församlingar och distrikskyrkor i syfte att se var den nedåtgående trenden har vänt vad gäller söndagliga gudstjänstbesök vid huvudgudstjänst.

Vidare önskade han att stiftsstyrelsen skulle ges i uppdrag att identifiera och sammanställa vilka tillväxtfaktorer som är gemensamma i dessa församlingar och här gäller det både landsortsförsamlingar och församlingar i stad och tätorter i stiftet.

Denna information skulle sedan komma stiftets präster, medarbetare och förtroendevalda tillhanda.

Informationen finns. Det är bara att titta efter i Svenska kyrkans statistikdatabas,där siffror redovisats från 1995 och framåt. Detta har alla möjlighet att ta del av, menar stiftsstyrelsen.

Gott så. Men resten, då? Stiftets nuvarande arbete med främjande och tillsyn av gudstjänstlivet är omfattande. Visitationer sker med jämna mellanrum. Och när biskopen kommer, är kyrkorna säkert fulla.

Det är jättebra med gudstjänstprogrammet. Men vågar den ta fasta på den frustration som faktiskt finns bland några av våra medarbetare, som söndag efter söndag står i vapenhuset tillsammans med kantor, vaktmästare och två kyrkvärdar och undrar om tiopersonergränsen ska spräckas måhända denna söndag.

Nog krävs "långsamhet-långsiktighet-lyhördhet" , men hur länge är det lönt när landsbygden fortsätter att avfolkas. Det är ett större hot mot landsbygdspastoraten än förmodat tråkiga gudstjänster. Då hjälper inte förenklad liturgi och roligare psalmer. Inget fel med att ha bönestund med sju-åtta personer, men så länge det egentligen var tänkt för fler, blir det oundvikligen en besvikelse.

Stiftsstyrelsen anser motionen besvarad, så icke motionären och kamraten Inger Lindeskog. Hade jag deltagit i debatten, hade jag ställt frågan hur motionens intentioner "mellan raderna" har besvarats. Jag är inte alls övertygad om att så är fallet.

Trevlig midsommar!

2011-06-24T20:34:00.001+02:00

Jordgubbar och allt som hör till - svensk midsommar när den är som bäst. Kallt och regnigt, men det blir ju bra att värmen kommer lagom till semestern!

Konfaläger veckan som varit, har lagt ut en del redan i konfirmandernas Facebookgrupp, men en del fina naturbilder från trakten runt Kyrkekvarn kan nog dyka upp här också.

Önskar bloggläsarna en fortsatt trevlig helg!

Lärarnas nya fackliga metod

2011-06-22T13:50:00.002+02:00

Eh. Jomenvisstdårå, appselut. Men googla gärna på det där tecknet som visas med fingrarna, och fundera på om det är i linje med skolverkets tankar om konfessionsfri skola. Motivera ditt svar och lämna in imorgon bitti.

Konfirmander

2011-06-22T13:32:00.002+02:00

Tillbaka i Skövde efter fyra dagar med äventyrskonfirmanderna. Supertrevliga ungdomar allihop. Temat för lägret den här gängen var "Jag, du och Gud", en bra ingång som fortsätter med två veckors intensivundervisning i augusti.

Nyligen visade en stor medlemsundersökning att konfirmationen är en viktig faktor i funderandet över medlemskap i Svenska kyrkan eller inte. Annat vore väl konstigt. Relationsskapande är grundläggande, oavsett organisation.

Under lägerdagarna har jag funderat en del på kritiken som Anders Borg fått för att han använder kommunikationsexperter på sitt departement. Jag förstår inte alls problemet. Lika väl som departement behöver folk som är kunniga på fastighetsskötsel, behöver informations - och kommunikationsfrågorna hanteras. Och om Anders Borg vill att kommunikationsexperterna ska vara anställda eller inköpta, får väl ändå anses vara en fråga som vi med största förtroende kan lämna till departementet.

Amanda Brihed skriver viktigt om sjuklig fixering

2011-06-14T21:19:00.002+02:00

"Jag sökte vård på grund av en infektion i halsen. Samma vistelse slutade senare samma natt med beskedet att jourhavande läkare inte ansåg sig motiverad att behandla mig. Hon remitterade mig vidare till en annan läkare specialiserad på internmedicin. De andningsbesvär, allergiska reaktioner på aktuell medicinering samt medföljande febertoppar jag upplevde på grund av min halsinfektion skulle, ansåg läkaren, snarare vara orsakade av komplikationer efter den underlivsoperation som genomförts för flera år sedan och som rimligen måste anses vara tämligen läkt vid detta laget.

Detta är vardag idag. För mig och många andra hbtq-personer."

Amanda Brihed på Newsmill om sitt vardagsliv. Skrämmande verklighet. Bör läsas.

Just the Way You Are

2011-06-02T23:48:00.001+02:00

En vecka

2011-05-29T09:38:00.002+02:00

Tid är ett märkligt begrepp. Det har ju konstaterats förut. På en vecka kan hända lite, eller mycket. En vecka i raden av alla andra veckor, eller veckan som för alltid kommer att vara ett svart minne.

På en vecka har två tonåringar i Skövde dött och begravts.

Någon ville att jag ska publicera talet jag höll vid gymnasiets minnesstund, och då gör jag det.

"Elever och personal,
det är nu några dagar sedan vi fått beskedet om att Simon Khalaf och Khaled Elhakim lämnat det jordiska livet.
Många av er har varit vid platsen, med ljus och blommor. Ni har gråtit och hållit om varandra, pratat och stöttat varandra. Det är tungt.
För oss som varit i er närhet de här dagarna, är den kärlek och omtanke som finns mellan er överväldigande att se.
Och mycket av den kärleken kommer ur er vänskap med Simon och Khaled, det blir tydligt när ni berättar om dem och skriver om dem.
Ni beskriver dem som kärleksfulla, omtänksamma, glada, busiga och påhittiga. SP-korridoren blev plötsligt så tom.
- Vi har haft det bästa halvåret nu i hela vårt liv, sa en kille igår.
Det känns overkligt och ofattbart men är ändå verkligt. Ett lidande utan mening, men som ni nu måste leva med.
Er studenttid, och sommaren, och livet framför er kommer inte att bli som planerat. Det är redan annorlunda.
- Ni har fått en hel stad att stanna, skrev en tjej på facebook.
Men. Minns livsglädjen och livslusten som Simon och Khaled hade. Känn deras framtidstro och gör den till er egen.
Lev livet, fira studenten, gråt, skrik och älska, så som ni tror att de hade velat att ni gör.
Simon och Khaled finns alltid i era hjärtan, i allt som de betytt för er och alltid kommer att betyda."

Krönika i Skövde Nyheter 18 maj

2011-05-19T19:31:00.000+02:00

Den som befinner sig runt S:ta Helena kyrka på lördagarna framöver kan med stor sannolikhet få syn på vitklädda konfirmander som högtidligt tågar ut i framtiden och vuxenvärlden. Jodå, fortfarande består traditionen i Skövde. Idag med andra förutsättningar och förhållningssätt än tidigare, men konfirmationens element av kunskap och reflektion är viktigare än någonsin.

Det handlar inte om den slags detaljkunskap som äldre generationer tragglade, utan resonemang om kärnvärden som människosyn och samhällsuppfattning. Du behöver inte gå i kyrkan varje söndag. Men du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu? Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du! För många konfirmander och andra handlar det säkert om att betrakta religionen som en licens till ett mjukvaruprogram – man kollar snabbt igenom, scrollar ner och klickar på ”bekräfta”, och det är inget att förakta. Det är en bra början.

Religion är ett sätt att betrakta världen. Det är att bestämma sig för att vissa företeelser och värden faktiskt är viktiga att kämpa för. I söndagens regionval valde majoriteten av röstberättigade att låta bli att göra sin röst hörd, och det är häpnadsväckande. Redan glömt Tunisien, Egypten och Libyen?

God morgon, Skövde! Vad är viktigt i livet? Kan man kombinera vardagslivet med fotbollsträningar och tagetesplanteringar med demokratifrågor som allmän rösträtt och mänskliga rättigheter? Går det att se promenaden till valurnan som en helig protest mot världens diktaturer och förtryckarstrukturer? Och kan man sjunga ”Den blomstertid nu kommer” som en kampsång för frihet, mänsklig värme och framtidstro?

Varför denna rädsla för moskén?

2011-05-15T13:23:00.006+02:00

Göteborgsbiskopen Carl-Axel Aurelius skriver i GP med anledning av den planerade manifestationen mot islamofobi den 20 maj:

"Hur kan man bli upprörd över att troende människor med utländsk bakgrund får en plats, ett helgat rum, för att fira gudstjänst?
Det som har gjorts på Hisingen är ju inte annorlunda än det som skedde vid utvandringen till Amerika,
eller i fånglägren i Sibirien efter nederlaget vid Poltava och kapitulationen i Perovolotjna i det stora nordiska kriget."

Bra rutet, tycker jag.

Foto: IKON

En vanlig arbetare i Guds vingård

2011-05-09T20:17:00.001+02:00

"Jag läser om stilla dagar, retreater och långsamhetens lov, men nog är det fart i vår svenskkyrkliga rörelse! Fackliga noteringar andas ett innehåll som ger mig gåshud. Bilersättningen höjs. Det innebär att KyrkA:s medlemmar, som åker runt i Guds vingård till förlorade får, borttappade silvermynt och helt vanliga församlingsbor, får en ersättning som mer motsvarar vad bensinbolaget önskar i slutet av månaden. Ärade arbetsgivare! Ju mer reseräkningar som attesteras, ju fler kilometrar som läggs efter varandra i Herrens tjänst, desto mer hjälper vi till att breda ut Guds rike."

Läs gärna min krönika i Kyrkfack, tidning för Kyrkans Akademikerförbund.

Frälsningsarmén i kvällens Kalla fakta

2011-05-08T14:15:00.004+02:00

Frälsningsarmén tillåter inte homosexuella att bli frälsningssoldater. Det är inget nytt, men tas upp i kvällens Kalla fakta i TV4.

Frälsningsarmén gör mycket gott. Det ska inte tas ifrån dem. Men deras inställning till hbtq-personer är problematisk. Hur de vill organisera sig, och vilka krav som ställs på medlemmarna, är en intern sak för Frälsningsarmén. Men skall de få bidrag från oss skattebetalare?

Kalla fakta: "Reportrarna besöker bland annat Malawi där en homosexuell man dömdes till fängelse i 14 år, något som stöddes av Malawi Council of Churches, ett kristet råd av frikyrkor i landet. Frälsningsarmén är en av de aktiva medlemmarna i rådet."

Ibland vet inte ena handen vad andra handen gör, och det är bra ibland. Men frikyrkor som Frälsningsarmén tänker jag borde fundera några varv till.

Jag tycker inte om när det görs skillnad mellan medlemmar och "andra". (Det är väl därför jag är så djupt svenskkyrklig.)

Som hbtq-person är man alltså välkommen hos Frälsningsarmén som hjälpsökande eller "hang around". Men ända fram når man inte. Grundpositionen är att "homosexuell sex är synd". Därför kan man inte ha en homosexuell orientering. Om man är sexuellt aktiv, prövas inte.

Så här skrev jag a propos Smyrnakyrkan i Göteborg som inte tog emot Peter som medlem:

"Jag tänker så här, att det som rör aktiviteter omkring altaret är normgivande. Om man som man i gudstjänstsituationen inte kan finnas vid altaret tillsammans med en kvinna, då får det konsekvenser för mannens syn på kvinnor överhuvudtaget.

Om man inte kan tänka sig två kvinnor eller två män vid altaret i färd att gifta sig, då får det konsekvenser för hur man ser på dessa i övriga situationer. Därför tror jag det är svårt med bemötandefrågan om man är låst i det som det ytterst gäller.

Just svårigheten med bemötandet, eller mötet, har Peter i Göteborg fått erfara. De tolererar att han kommer och bidrar på gudstjänsterna, bara han inte har anspråk på att gifta sig där. Och bara han inte har anspråk på att vara medlem i församlingen. För inte kan väl en sån vara en av oss?

Det blir extra förbön för pingströrelsen den närmsta tiden. Och en uppmuntran till dig som är hbt-personer i intolerant frikyrklig miljö att stå på dig, att också söka dig till sammanhang där du är hundra procent accepterad, som Ekho och regnbågsmässor. Du är fin, för Gud har skapat dig. Du är fin, för Gud älskar dig. Skön är du i Guds ögon, en ädelsten i Guds hand."

Kyrkans tidning

Avkopplande stund med vin och amning - ja då.

2011-05-07T17:41:00.007+02:00

Den tröttsamma moralpaniken utan vetenskapligt understöd är mer än tröttsam. A propos den ammande mamman som inte blev serverad vin på lokal, skriver Erik Helmerson befriande klokt.

Klipp ut och sätt upp på kylskåpsdörren, systrar. Även om du, tvärtemot Livsmedelsverkets positiva råd, inte tycker att vin och amning är en lyckad kombo, så är det ditt val och ingen annans.

”Alla barn har rätt till en alkoholfri uppväxt”, sade Ungdomens nykterhetsförbund. Den rätten har jag inte lyckats hitta i vare sig grundlagen eller någon FN-deklaration. Däremot har alla barn rätt till föräldrar som mår bra – och vem är i större behov av ett glas vin än en småbarnsförälder?

Inte barbari med barn i bar
Ammande mor vägrades vin
Livsmedelsverket: vin är okej

Fredens metoder

2011-05-03T11:03:00.003+02:00

Usama bin Laden är död. Många drar en lättnadens suck. Han har orsakat lidande för tusentals människor. Självklart ska terrorism bekämpas. Men med alla medel och metoder? Jag har svårt att förstå när jag ser människor som jublar över hans död.

Men är hämnd verkligen rätt väg att gå? Är det rättfärdigt att "FN hytllar aktionen mot bin Ladin", som Svenska Dagbladet skriver idag på nyhetsplats?

Förhoppningvis var det så att de som gjorde inbrytningen i Usama bin Ladens hus i första hand tänkt gripa honom i levande skick. Det vore bättre att han fick ställas till svars för vad han gjort.

För en gång skull tycker jag att Vatikanen har rätt i ett uttalande där man menar att det är fel att glädja sig över en människas död. Istället är det viktigt att fokusera på varje människas ansvar för sina handlingar, inför Gud.

Jag tänkte likadant när Saddam Hussein avrättades.

Det är möjligt att Usama bin Ladin nu möter sin Gud. Men det hade kunnat vänta. Han hade behövt möta några av sina offer på jorden först. Och forskare i etik hade haft ett synnerligen relevant objekt att studera.

På tal om norm. Krönika i Skövde Nyheter 21/4

2011-04-21T07:38:00.001+02:00

En av mina favoritsysselsättningar är att bedriva normkritik. Det innebär att man tycker att det är intressant att studera företeelser utifrån ett normalitetsperspektiv. För att ta ett exempel. Värmen har kommit. Normalt är därför att plantera penséer i krukor och ställa utanför dörren, ta fram grillen och grilla, skriva på Facebook att man ”sitter i solen och njuter”, och inhandla fjädrar till björkris för inomhusbruk. Den som inte följer dessa ritualer, kan betecknas som onormal. De som lider av detta är dels normativisterna, som stör sig på att andra inte vårstädar och gör fint, samt de som inte kan, vill eller orkar ta sig för något alls.

En som också gillar normkritik är den numera rikskände miljöpartisten i Skövde som till sin förvåning upptäckt en lärare med tatueringar och piercingar. Helt onormalt. Det som är mest onormalt i hela historien, tänker jag, är att läraren är man och under fyrtio. De lyser annars med sin frånvaro, kanske med tanke på att lönenivån är onormal för en arbetande man.

Skolnämnden tillskrevs, men där konstaterades att det är inte är utseendet som räknas, utan kompetensen. Eleverna är nöjda med sin lärare. Förvaltningen är nöjd med sin lärare. Till och med är det kanske så att läraren ifråga bidrar till lärarkollegiets mångfald, detta ord som är motsatsen till normal. Eller kanske dess förutsättning?

Normer är inte alltid av ondo. De behövs för att skapa stabilitet i vårt gemensamma liv. En vanlig liberal tanke är att det är okej att se ut och bete sig som man vill, om det inte strider mot lagar och förordningar. Somliga fastställda i lagtext, andra är gemensamt överenskomna.
En sådan överenskommelse är talartiden i kommunfullmäktige. Det ska bli spännande om den rikskände kommunpolitikern i fortsättningen kommer att hålla sig till normal, gemensamt överenskommen talartid, eller om han fortsätter att unna sig extravaganser som han inte unnar andra.

Reserverar mig i skolnämnden till förmån för Heldagsskolans bevarande

2011-04-20T15:10:00.006+02:00

Vid skolnämndens sammanträde idag beslutades att organisationsförändra elevstödet så att heldagsskolans resurs fördelas ut i resursfördelningssystemet. I klartext innebär det att elever av den typ, som idag har sin skolvistelse på Alströmersgatan,i framtiden inte kommer att ha den möjligheten som de har idag.

Folkpartiets linje är en helt annan. Efter en hel del funderande och resonerande med mig själv, lärare, specialpedagoger och föräldrar har jag landat i att jag beslutade mig för att reservera mig mot beslutet till förmån för mitt eget förslag.

"Jag reserverar mig mot beslutet i Skolnämnden xxx till förmån för eget förslag.

Förslag till beslut
Skolnämnden beslutar att Heldagsskolan ej ska avvecklas.
Skolnämnden beslutar uppdra åt skolchefen att utveckla skolverksamheten för elever i behov av särskilt stöd, så att undervisningen, där så är möjligt, bedrivs inkluderande.

Bakgrund
Folkpartiet Liberalerna delar ambitionen att elever med behov av särskilt stöd i första hand får detta inkluderat i sin ordinarie studiemiljö.
Det är viktigt att barns behov tidigt uppmärksammas och åtgärder vidtas. Det är viktigt att stödet finns nära eleven på dennes skola. Därför ger jag skolchefen i uppdrag att utveckla skolverksamheten i den inkluderande riktning, som förvaltningen initierat.

Samtidigt finns det ett större behov av en separat heldagsskola. Barn är olika och har olika behov. Även om det inkluderande elevstödet utvecklas, kommer det att finnas elever som inte kan vistas i den ordinarie skolmiljön. Detta ges stöd i den nya skollagen, kap 3 paragraf 11:

”Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.”

Kontinuitet är inte alltid önskvärd. Ibland behöver en elev bryta upp för att hitta stabilitet. Heldagsskolan är lösningen när alla andra möjligheter prövats. Det finns behov av en samlad personalgrupp med särskild kompetens som tar emot dessa elever. De är inte många till antalet, men även de har rätt att få ta del av en likvärdig utbildning utifrån deras personliga behov.

Därför anser jag att heldagsskolan ska finnas kvar som en del av åtgärdspaletten i elevstödet."

Karin Långström Vinge (FP)

(Övrig kommentar: Vid den centala samverkansgruppens sammanträde 2011-04-13 anförde Skolledarförbundets Bernt Hall att organisationsförändringen kan innebära ganska mycket merarbete och tar tid i anspråk; starta och avsluta smågrupper, ordna personal, lokaler och föräldramöten. Han vill också få antecknat till protokollet att det görs en uppföljning av rektorshanteringen med anledning av organisationsförändringen.)

Om någon är intresserad av arbetsutskottets förslag till beslut, så eposta mig så skickar jag den.

Nyanserat om abortlagen?

2011-04-17T08:46:00.009+02:00

Ungefär 68 000 kvinnor dör årligen efter sviterna av illegal abort. De kan göras med hjälp av droger eller vassa verktyg. I folkvisan "Uti vår hage" har förmodade abortdrivande växter reciterats.

För den som inte chockat sett plusset på graviditetstestet växa fram som monstret från helvetet kan diskussionerna om abort vara svårbegripliga. Livet är inte alltid livet på räkmackan. Det allra mest underbara (för några) är det allra mest förfärliga (för andra). Vem har rätt till vad? Och vem bestämmer? Ovanstående siffra tyder i vilket fall på att vissa kvinnor väljer att göra abort vid vissa tillfällen, oavsett vad lagstiftarna kommer fram till.

På dagens DN Debatt skriver forskarna Nicolas Espinoza och Martin Peterson om abortlagstiftningen. De vill att samhället nyanserar synen på abort och föreslår att det i vissa fall (då kvinnans hälsa inte står på spel, att graviditeten inte är ett resultat av ett brott, eller när man kan anta att fostret är livsdugligt) inte ska vara samhällets skyldighet att assistera kvinnor som önskar göra abort. Istället för att, som nu, erbjuda abort vid offentliga sjukhus, ska särskilda abortkliniker tillskapas, så att det garanteras att inga aborter behöver utföras illegalt.

Häpnadsväckande. Inte minst när man läser bakgrundsteckningen till denna backlash för kvinnors och mäns trygghet. Debattörerna jämför ofödda barns rätt till liv med ofödda barns rätt till ett gott klimat. Jämförelsen är vällovlig men akademiskt snurrig.

"Den nu levande generationen har ansvar för kommande generationer och måste ibland göra uppoffringar för att gynna framtida individer."

Helt sant, men när detta moraliska imperativ förs ner på individnivå måste frågan ställas: är detta rimligt? Vidare skriver debattörerna om sitt forskningsprojekt (finansierat av Vetenskapsrådet) där de undersöker

"tanken att grundläggande moraliska omdömen om rätt och fel inte alltid är binära".

I korthet innebär den tanken att livet är komplext, och att ingenting är svartvitt. Det förstod redan Paulus, utan finansiering av Vetenskapsrådet.

"En rimlig moralisk analys kräver att man använder nyanser av grått,"

skriver debattörerna. Helt riktigt. Jag tror säkert att det finns kvinnor som utan större moraliska betänkligheter genomför aborter. Det finns också män som utan större moraliska betänkligheter genomför aborter. Delaktiga i processen är ju faktiskt inte bara den gravida kvinnan, utan också mannen som deltog i befruktningen samt sjukvårdspersonal som utför ingreppet.

Jag saknar alltså (minst) en nyans i Espinozas och Petersons framställning. Mansnyansen. Den gravida mannen, för två personer är involverade i de flesta fall. Nu pratar jag statistik, inte värdering, märk väl. Enligt svensk lag äger kvinnan rätt att besluta om abort till och med graviditetsvecka 18, men vill vi prata jämställdhet bör papporna få räknas med även här. Inte så att de på något sätt kan lägga in sitt veto mot en abort, men deras känslomässiga behov bör beaktas likaväl som kvinnornas.

Det är alltså aborterna som inte, ur medicinsk eller social synvinkel, är nödvändiga, som artikelförfattarna vill befria från sjukvårdens tillhandahållandeskyldighet. Det är där abortklinikerna kommer in. Abortkliniken tar betalt för sina tjänster i förhållande till klientens betalningsförmåga. Jag måste här googla på vad en abort kostar i faktiska pengar för sjukvården och kommer fram till 5000 kr i genomsnitt.

Vem ska avgöra vad klientens betalningsförmåga är? Ska klienten rota fram förra årets deklaration, ska klienten begära inkomstförsäkran från sin arbetsgivare? Och vem står för kostnaden vid eventuella komplikationer? Vilka ska jobba på abortklinikerna? Hur garanteras patientens integritet? Finns det idag särskilda abortkliniker i Sverige, eller föredrar vårdgivarna att integrera denna verksamhet med övrig kvinnosjukvård? Isåfall, varför?

Kvinnor har självklar rätt till sina kroppar. Det innebär inte att det finns etiska frågeställningar kring hur denna rätt upprätthålls och verkställs. Men lösningen är inte att ytterligare stigmatisera människor som befinner sig i en besvärlig situation. Jag vägrar tro att någon gör abort för att vara ond. Det är just denna aspekt som lyser fram i författarnas slutord:

"En del kvinnor --- skulle troligen uppfatta det som obehagligt att inte längre ha full uppbackning av samhället och därigenom kunna falla tillbaka på ett tydligt rättfärdigande av sitt handlande i lagen."

Den som är utan synd, må kasta första stenen.

I verksamheten

2011-04-13T15:19:00.003+02:00

Idag skriver verksamhetschefen för kirurgi i Skaraborgs Läns Allehanda om sin vecka. Produktiv som en duracellkanin, men han gör verkligen allt utom att operera.

Men det var kanske inga köer på KSS den veckan.

(Självklart ska läkare vara chefer, precis som präster är kyrkoherdar. Men det skadar inte för trovärdigheten att vara lite hands on också. )

Friskolor till Skövde på väg

2011-04-08T15:21:00.003+02:00

Äntligen kan fler friskolor ges möjlighet att etablera sig i vår tillväxtkommun Skövde. Skolnämndens au har beslutat att tillstyrka ansökningar från Kunskapsskolan AB, Raoul Wallenbergskolan och Baggium Utbildning AB.

Det är alltså Skolinspektionen som ger de slutliga tillstånden, men alliansmajoriten ser positivt på nyetableringarna. Jag tror bestämt att ökad valfrihet och därmed konkurrens i slutänden gynnar eleverna. Naturligtvis gynnar det också lärarna. Vill vi ha duktiga lärare i kommunala skolan, måste vi ge bra förutsättningar också.

Enda kruxet är nu att Raoul Wallenbergskolan vill åt samma lokaler som kommunen. Vi vill göra Nyeport på Volvoområdet till ett Ungdomens hus. Men vem vet. Det kanske kan gå att samsas.

Läs mer om Folkpartiet och friskolor

På spaning efter ny biskop

2011-04-07T21:28:00.003+02:00

Grannstiftet har fått en ny biskop, Per Eckerdal. Det blir säkert bra. Jag har träffat honom en gång, när jag satt som studentrepresentant i intervjugruppen för ny rektor för Pastoralinstitutet. Han gjorde ett varmt och tryggt intryck, även om jag i den omgången förgäves argumenterade för Göran Eidevall.

Snart är det dags för Skara stift att välja biskop. Spännande, är ordet. Går det att få en disputerad, församlingserfaren, folkkyrklig, hbtq-vänlig eldsjäl som brinner för allt? Som utan tvekan vabbar istället för att gå på domkapitelsammanträde? Som inte biskopsvisiterar efter barnomsorgens öppettid? Bring hen on!

Kyrkans tidning

Eposta ergonomiskt med Gmail Motion

2011-04-01T12:32:00.002+02:00

Riktigt bra och praktiskt!

Eftertanke Midfastosöndagen. Publicerad i Kyrkans tidning 31 mars 2011

2011-03-31T18:23:00.006+02:00

Vad är det som gör att ett tiotal människor står och fixar frukost åt ett hundratal andra i en småkyrka när klockan inte är mer än kvart över sju en lördagsmorgon? Vad är det som gör att konfirmander, ungdomar, folk mitt i livet och sjuttioplussare frivilligt sover på golvet i klassrum och står ut med att avstå den dagliga halvtimmesduschen? Jag befinner mig på Pilgrimsmöte i Taizéanda i Vadstena tillsammans med ett gäng från Skövde, och så några hundra från andra platser. Vi är här för att uppleva en annan sida av kyrkan, för att möta Gud, varandra och oss själva. Konfirmanderna är överlyckliga: vi ska få träffa nunnor ! Vi ska sitta på golvet i den stora klosterkyrkan och sjunga taizésånger, och man får tända ljus i ljusbäraren. Mitt uppdrag den här morgonen är att skära upp frallor. Det är inte vilka frallor som helst. Ragnhild, en av medarbetarna på Pilgrimscentrum, ägnade hela gårdagen åt att baka dem. Tolv liter vatten, säger hon stolt. Jag stannar upp. Det här är omsorg. Jag frågar en medvandrare om varför man inte predikar i taizégudstjänsten. Jag får till svar, att ”här är allt predikan”. Flytta ner aktiviteten från huvudet till hjärtat en stund. Känn, smaka, se och upplev. Det behöver inte vara logiskt. Det kan vara gott. Livets bröd, är temat för söndagen. Jag låter mig dras in i Johannesevangeliets snitsiga formuleringar om bröd, kött och verklig föda. Men jag låter bli att analysera den här gången. Jag låter känslan av delande i taizémässan skölja över mig. Jag äger livet, för jag har tagit emot Livets bröd. I nattvardens måltid, men jag har också ätit Ragnhilds rågbröd till frukost i Vätternkyrkan. Och framförallt: jag har fått vara med och dela dem, så att andra har blivit mätta. Jag har varit en av dem som ger något av mig själv och min tid, för någon annan. Jag är stolt över att jag har blivit tagen i anspråk. Vad är det som gör brödet levande? Den lilla vita oblaten, med kristusbilden på, är Kristi kropp som blir utgiven för oss. I brödet sammanfogas Jesu liv, undervisning och förhållningssätt som heliga ingredienser. Att få lägga det här brödet i en medvandrares hand, är bland det viktigaste och finaste jag har att göra. Orden är viktiga. Men när jag själv tar emot nattvarden, märker jag att det inte bara är handen som räcker mig brödet, eller rösten som tilltalar mig, som är viktiga. Det är ögonen. Är de varma? Kalla? Ointresserade? Finns det en människa bakom prästmunderingen? En medmänniska som ser mig? Jesus förstod den där skärtorsdagen, att det här måste göras om. Det räcker inte att höra talas om nattvarden, få berättelsen berättad för sig. Det räcker inte att kunna bakgrundshistorien med den judiska påsken, och vinets symboliska betydelse. Jag återvänder i tanken till Ragnhild som bakar rågbröd av tolv liter vatten. Det brödet räckte till många. Absolut inget fel med fabriksbakat, men jag drabbas ännu av omsorgen i den enkla handlingen. Både livet och predikan handlar om Gud och människan, och deras längtan efter varandra, tänker jag. Gud blåser livsande i konfirmander och i birgittasystrar, i hundar och tomatplantor, och jag ställer mig i vinddraget. Gud, ge mig mer av det brödet.

Dagens dumhet

2011-03-31T11:50:00.005+02:00

‎En tjej som blev misshandlad i Stockholms tunnelbana efter att ha kysst sin flickvän fick nyligen följande besked från Länsförsäkringar: 'lesbiska par kan faktiskt välja att inte kyssas i tunnelbanan'. Med det beskedet reducerades hennes skadestånd från 20 000 kr till 0 kr. Ni som har Länsförsäkringar, det är dags att byta bolag. Ange gärna varför. Dagens Media

Uppdatering 18:51: Länsförsäkringar kommenterar. Länsförsäkringar har nu backat och kommer betala ut ersättningen, men de har fortfarande inte bett om ursäkt och förklarat vad de ska göra för att förhindra att de fattar rasistiska, homofobiska eller sexistiska beslut i framtiden.

Facebook
Lukas Romson
HBT-sossen

Överste Gaddafi (kan inte låta bli)

2011-03-21T20:37:00.001+01:00

Pilgrimsmöte i Taizéanda - Vadstena

2011-03-21T19:29:00.003+01:00

Tillbringat helgen tillsammans med ett antal skövdebor, varav 16 musikkonfirmander, i Vadstena och deltagit i Pilgrimsmötet. Trist att varken Kyrkans tidning eller Dagen rapporterade därifrån. Här kommer iallafall ett litet filmklipp.

Tack till gänget på Pilgrimscenter, volontärer och hjälpsamma människor, och framförallt till underbara konfirmander, ledare och kollegor.